SAOB

Meny

  • Hem
  • Fritextsök
  • Om
    • Om ordboken
    • Redaktionen
    • Om webbplatsen
    • Historik
    • SAOB är inte SAOL
    • Köp SAOB
  • Hjälp
    • Att läsa ordboken
    • Uttal
    • Sökhjälp
    • Vanliga frågor
    • Förkortningar
    • Källförteckning
  • Kontakt
Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PÅVE, sbst.2, m. l. r.; best. -en.
Etymologi
[sannol. utlöst ur ssgn PÅV(E)FÅGEL (se PÅFÅGEL) o. anslutet till PÅVE, sbst.1; jfr dock äv. lt. pawe, påwe, påfågel]
(†) om hanne av påfågel. Dalin Vitt. II. 6: 164 (1752).

 

Spalt P 2997 band 21, 1955

Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
lista former moment
Upp
   på   (på-tucka ...)
   påtumanhand sbst.
   på   (på-tunna ...)
   påtå- ssgled
   på   (på-tår ...)
   på   (på-vakta ...)
   påve sbst. 1
   påve sbst. 2
   påvel sbst. 2
   påver adj.
   påvert ↩
   påvestlig adj.
   på   (på-vila ...)
   på   (på-virka ...)
   påvis sbst.
Ned
 
   påve
 
© 2025 Svenska Akademien
  • Kontakt
  • Om cookies
  • In English