Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLO pω4lω, ngn gg på4lo, n. (Montgomery Kipling 1: 41 (1891) osv.), stundom r. (SDS 1904, nr 356 A, s. 2, Smith); best. (mera tillf.) -ot.
Etymologi
[jfr t. o. fr. polo; av eng. polo, av tibetanskt l. hinduiskt urspr.]
sport.
1) (nästan bl. om utländska förh.) bollspel som utföres av i två lag uppdelade ryttare (stundom äv. cyklister) utrustade med långskaftade klubbor. Balck Idr. 1: 299 (1886). NFSportlex. (1943). jfr BICYKEL-, HÄST-POLO.
2) i vatten utfört spel påminnande om handboll. Smith Vattenpolo 17 (1906). jfr VATTEN-POLO.
Ssgr (i allm. till 1, 2, sport.): POLO-BANA, r. l. f. Smith Vattenpolo 9 (1906). —
-BOLL. —
(1) -FÄLT. bana där hästpolo spelas. SD(L) 1904, nr 177, s. 5 (om eng. förh.). —
(1) -HÄST. jfr -ponny. Cedercreutz Blomst. 88 (1919; om franska förh.). —
(1) -JUMPER. (nytt ord) ett slags jumper med hög, dubbelvikt krage. Östergren (1935). —
-KLUBB. särsk. till 1. Balck Idr. 1: 300 (1886; om eng. förh.). —
-LAG, n. Nyström Pers. 86 (1925). —
-MÅL. jfr mål, sbst.5 4 b. Smith Vattenpolo 21 (1906). —
(2) -MÖSSA. av vattenpolospelare använd (svart l. vit, för målvakt röd) gummimössa (försedd med spelarens nummer). VårkatalNK 1925, s. 21. —
(1) -PONNY. (småvuxen) för hästpolo inriden fullblodshäst. NTIdr. 1900, s. 330. —
(1) -SADEL. Cavallin Kipling Gadsby 167 (1897; om eng. förh.). —
-SPEL. Balck Idr. 1: 299 (1886). —
-SPELARE. NTIdr. 1899, s. 421. —
-TRÖJA. jfr -jumper. —
-TÄVLING. Reinius Hagenbeck Sydas. 92 (1927).

 

Spalt P 1428 band 20, 1953

Webbansvarig