Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PIRUM pi3rum2, adj. oböjl. o. sbst. oböjl.
I. (vard.) ss. adj. i predikativ anv.: berusad. Lannerstierna Vitt. 32 (1791). Kajsa Broström och jag behagade vara pirum. Dahlgren Herrgårdssl. 189 (i handl. fr. 1795). Nr 103 Fleetwood .. gick olofvandes .. til Staden, hvarifrån han återkom pirum. Ekstrand Karlbg 213 (i handl. fr. 1810). Jag måste skynda, ty annars dricka de sig piruma. Blanche En tr. upp 37 (1843). Agrell Bunin MitjKärl. 62 (1931).
II. i substantivisk anv.
a) (†) i uttr. dricka till pirum, dricka sig berusad. (De) dricka .. vin .., då de dricka ända til pirum. Agrell Maroco 1: 58 (1789, 1796).
Spalt P 950 band 20, 1953