| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
OMSÖRJA, v. (om- 1534—1904. vm- 1530) [fsv. umsyrghia]
1) (†) till I 12, i p. pr.: bekymrad, orolig (beträffande ngt). Ther före äre .. (hedningarna) sielffue vmsöriande och bekymbradhe om hwad the skola äta och dricka. OPetri 2Post. 147 a (1530).
2) (numera knappast br.) till III 10 b: sörja för att ngt sker l. utföres, ombesörja (ngt). G1R 9: 336 (1534). Såväl rättsskipningen i regelmässiga fall som lösningen av det enkla samhällslivets viktigaste förvaltningsfrågor omsörjdes inom de olika landskapen genom deras självstyrelse. Westman SvRådH 18 (1904). —
(III 7) OMTACKLA, -ing. sjöt. förse (ett fartyg) med ny tackling. Murberg FörslSAOB (1791). Smith (1917). —
OMTAG, n. (i fackspr.) till omtaga 1 a, om (varv av) ngt som lägges l. viras omkring ngt; omfattning. SDS 1899, nr 188, s. 3. Mörkbrun promenadsko av boxkalv med omtag av krokodilskinn. SvD(A) 4/7 1925, Bil. s. 3. —
OMTAGA, -ning.
1) till I 1, III 1.
a) (numera knappast br.) taga l. fatta omkring (ngn l. ngt); omfamna (ngn). SvTyHlex. (1851). Sundén (1887).
b) (†) anbringa (ngt) omkring sig, taga om sig (ngt). Nu måtte Lustan sielf wäl sorgekläder draga, / Och du, du blijda Sool ett Molnefloor omtaga. Columbus BiblW A 4 a (1674).
2) till III 7: upprepa (ngt): utföra l. (fram)säga l. sjunga l. spela l. framställa osv. (ngt) på nytt; taga om (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Hr Biskopen finner (profeten) Esaias ganska svår, så väl i anseende til de abstracte Idéerne, som til öfverhoppade och omtagne ord. Björnståhl Resa 2: 206 (1775). Dansen omtages från början. Folkdans. 25 (1923). Varje ny strof (i dikten) börjar med en omtagning av slutorden i näst föregående. Ahnlund Oljob. 38 (1924).
OMTAL. [y. fsv. umtal (HSH 16: 124 (1527)); jfr d. omtale, sbst.] († utom i a—c) till omtala 1: handlingen att tala om l. i tal l. skrift behandla l. omnämna (ngn l. ngt); förhållandet att det (i en större l. mindre krets) talas om ngn (på visst sätt); (dåligt) rykte. Thet omtal och wahnrychte som honom af missunnarum och owennom påfördh är. VDAkt. 1654, nr 1 (1653). Nästa sommaren ther efter tiltog talet .. om Konung Olåfs helighet, så at alt annat sämre omtal om honom, blef thär igenom tystat och ogillat. Peringskiöld Hkr. 1: 816 (1697). HSH 7: 208 (c. 1800). särsk.
a) [efter d. være genstand for omtale] (föga br.) i uttr. vara föremål för omtal, vara föremål för yttranden l. uttalanden, uppmärksammas, omnämnas. Bjurman Poe 184 (1916).
b) [efter d. kende af omtale] (föga br.) i uttr. känna ngn av omtal, känna ngn så till vida att man hört talas om honom. De flesta människor (i sjuttiotalets Sthm) kände hvarann, åtminstone af omtal. Hallström Skälmr. 9 (1906). Nilsson BombiNick 218 (1946).
c) om talande om ngn i motsättning till talande till ngn. SAOB F 39 (1919). I tilltal kallade jag honom pappa men i omtal han. Bergman Jag 26 (1923).
Ssgr (till c; mera tillf.): omtals-form; pl. -er. om tredje personens personliga pronomen. Frey 1848, s. 130. -pronomen. jfr -form. Personligt omtalspronomen. Östergren (1933). —
OMTALA, -an (numera föga br., Peringskiöld Hkr. 1: 341 (1697), OrientSpråkv. 155 (1943)). (om- 1528 osv. um- (vm-) 1541—1575) [fsv. umtala]
1) till I 21, 25: tala om l. omnämna (ngn l. ngt); i tal l. skrift ingå på l. sysselsätta sig med (ngn l. ngt); förr äv.: samtala om l. diskutera (ngn l. ngt); stundom svårt att skilja från 2. The scriffua wel alle om örlig och krijgh, men huru sådana tilkommet är .. warder ganska ringa omtalat. OPetri Kr. 2 (c. 1540). Så begynte the siw hårda åren gå vppå som Joseph hadhe vmtalat. 1Mos. 41: 54 (Bib. 1541; Bib. 1917: förutsagt). Wij wilie nw gå til handelen, som Nicodemus och Christus hade sigh emellan, och så alffuarligha omtaladhe. LPetri 2Post. 128 a (1555). Sturleson .. omtalar Jarlarna ibland dem, som höllo almänneligt Ting med almogen. Schönberg Bref 1: 83 (1772). Han .. ser framträda för sina ögon sådana föremål, som han har hört omtalas i en saga. Lagerlöf Körk. 49 (1912). Bolin VFöda 21 (1933). jfr för-omtald, förr-omtalt, mång-omtalad, p. adj. särsk.
a) i vissa numera obr. konstruktioner.
α) i förb. med adv. där (ersättande pron. det); jfr där V. OPetri Clost. A 1 b (1528). Någhor annor slemmare och verre stÿggelse, ther man ickie må vell vmtala. LPetri Oec. 16 (1559).
β) i uttr. omtala om ngt l. därom, tala om ngt l. därom. G1R 27: 170 (1557). Försöken, om hvilka här .. skall omtalas. VetAH 1798, s. 95; klandrat i JournSvL 1799, s. 716.
b) (†) pregnant: tala illa om (ngn); äv. abs. Han är ond som om talar. SvOrds. B 1 a (1604). Onder är then som godher omtalar. Därs. B 8 b.
2) till III 13: berätta (ngt), tala om10 4 (ngt); yppa (ngt); stundom svårt att skilja från 1. I börian är omtalt huru Glas-pipan, eller then bijlöpande Listen skall wara afdeelt. Stiernhielm Arch. E 3 b 11 (1644; möjl. till 1). Den ryktbara Seseman var på klubben och omtalte sina lefnadsöden. HH XXV. 2: 47 (1809). Ynglingarne .. omtalade hvad de sett. Rydberg Ath. 104 (1876; uppl. 1859, 1866: berättade). I de norska konungasagorna omtalas det, att (osv.). Nilsson FestdVard. 123 (1925). —
OMTANKE, r. l. m.; l. (ålderdomligt) OMTANKA, r. l. f. (-tanka (-ck-) 1682—1933. -tankar (-ck-), pl. 1542—1785. -tanke 1741 osv.) [y. fsv. umthanke]
1) till I 12, 16, III 3 b: förhållandet att vid sitt handlande tänka sig för l. att (under hänsynstagande till olika omständigheter l. möjligheter) tänka på, huru man (på bästa sätt) skall uppnå ett visst syfte, bete sig i l. bemästra en viss situation, sörja för ngns l. ngts behov, ordna för framtiden o. d.; förhållandet att vid sitt handlande ledas av klokt övervägande; (klokt l. sorgfälligt) planerande; förtänksamhet; omtänksamhet; omvårdnad; förr äv. allmännare: förhållandet att tänka på l. reflektera över ngt, eftertanke, eftersinnande, övervägande; förr äv. i pl.: bekymmer, omsorger; jfr omtänka. Gifwer thett oss ingen ringe beswäringar eller omtankar, atti (dvs. att I) fattige män .. see egenom fingeren och kunne lijde att (olika våldsdåd begås av Dackes anhängare). G1R 14: 70 (1542). Dherom måste man billigt draga någon Omtancka, at så många (storkar) draga sin koos, men komma så fåå igen. RelCur. 125 (1682). Min Läsare lärer utan vidlyftig omtanka snart nog finna skälen, hvarföre man (osv.). Oelreich 9 (1755). (K. IX:s) vård sträktes til alt .., och des verksame omtanke hvilade aldrig. Schönberg Bref 1: 322 (1778). Det är arbetaren .. som också mest får erfara, att .. (naturen) i Norden, ehuru belönande omtankan och fliten, likväl aflagt alla dragen af en klemande mor. Geijer Häfd. 48 (1825). Misstag kunna alltid begås äfven med samvetsgrann omtanke. Hjärne Utrikespol. 37 (1905). särsk.
a) (tillf.) i uttr. ha den omtanken att osv., vara nog omtänksam att osv. Pappa hade haft den omtankan att gifva mig en nyårsgåfva, bestående i en hel och fullständig baldrägt. Almqvist AMay 29 (1838).
b) i uttr. omtanke (förr äv. omtankar) om (förr äv. för) ngn l. ngt, omsorg (resp. omsorger) om ngn l. ngt. Regeringen haffver dagligen omtankar om stadsens vällståndh. RP 7: 192 (1638). En förnuftig omtanka om vårt eget väl. Boëthius Sedol. 93 (1782). Jag skall alltid bibehålla Pappas outtröttliga godhet och omtanka för mig i det tacksammaste minne. Tegnér (WB) 2: 389 (1810). Han visade .. en viss fantasi i sin omtanke om henne. Siwertz JoDr. 270 (1928).
c) (†) i uttr. vara i omtanke att osv., vara betänkt på att osv., ha planer på att osv. I stället för Håkon, och hans Hustru .. varit i omtanka at tilflytta en 4ding i Tranhult, så skola the nu i rättan och laga tid flyttja til fiskaretorpet. ÅgerupArk. Brev 31/1 1758.
d) (†) hänsynstagande, hänsyn. Den vinst, som några enskildte .. draga kunna (av brännerierna), bör icke vinna den minsta omtanka, så snart det gäller Allmänhetens timmeliga och eviga välfärd. Oelreich 847 (1756).
e) (†) övergående i bet.: lust, önskan. Eder är nåd vederfaren, i thet at then barmhertige Guden rördt och öfvertygat eder, samt upväkt en omtanka .. hos eder, at komma ifrån edra förra vägar. Bælter Christen 180 (1743, 1748).
2) (†) till I 16: tanke l. uppfattning som man l. ngn har om ngn, omdöme, anseende. Den som hålles för klook medan han tiger, kan mista samma goda omtanka så snart han börjar tala. Polhem Invent. 8 (1729). (Svenskarna riskera att) ådraga sig den förklenliga omtanckan .. at (osv.). Höpken 2: 447 (1757). —
(III 7) OMTAPETSERA, -ing. tapetsera (ngt) på nytt (på annat sätt). Tersmeden Mem. 4: 107 (1751). Herrskapet, som vill ha rummen omtapetserade. Engström Gubb. 14: 200 (1926). —
(III 4 b) OMTAPPA, -ning. tappa (vin, öl o. d.) i annat kärl. VinkällRSthm 1585. Abelin MTr. 122 (1902). —
OMTECKNA, -ing.
1) (†) till I 1: teckna omkring (ngt); draga upp konturerna till (ngt); äv. oeg. o. bildl. Phosph. 1812, s. 41 (oeg.). Sedan man förut skizzerat eller medelst streck omtecknat en figur .. började .. (Ardikes från Korint o. Telephanes från Sikyon) att inuti anbringa linier till lemmarnas urskiljande. Palmblad Fornk. 2: 292 (1844).
2) till III 7: göra om (en teckning); förr äv.: avrita (ngt) på nytt. Scheutz Ritk. 142 (1832). Jag sände upp en skiss .. men den kasserades och blef omtecknad af F. W. Scholander. Quennerstedt StrSkr. 2: 5 (1919). —
(III 4 b, 7) OMTELEGRAFERA, -ing. (i fackspr.) överföra befordringen av (ett telegram) från en linje till en annan; gm telegrafering sända (ett telegram) vidare. Nyström Telegr. 32 (1869). 2NF 28: 737 (1918). —
(III 7) OMTENTAMEN. förnyad tentamen. Förekommer anledning därtill, kan rektor vid omtentamen förordna om särskilt tentamensvittne. SFS 1914, s. 1615. Selander C15Dag. 119 (1927). —
(III 7) OMTILDA. [jfr sv. dial. tilde, (golv)tilja, telda, lägga golv] (†) lägga nytt golv i (en byggnad l. ett rum). ProstbAllbo 1721, s. 8. (Det) är nödigt att brygghuset omtildas. VDAkt. 1724, nr 52. —
(I 21) OMTJATAD, p. adj. (vard.) som man tjatat om. Den så ofta omtjatade kårbalen. Ergo 1927, s. 79. Ungdomens omtjatade förvildning. GHT 1945, nr 82, s. 7. —
(I 1) OMTJÄLDRAD, p. adj. [jfr fsv. tiäldra, sv. dial. tjällra, råmärke, gränssten] (†) avgränsad gm gränsstenar. Arnell Stadsl. 395 (1730). —
(III 7) OMTOLKA, -ning; -are. tolka l. uppfatta ngt (l. ngn) så att man ger det (resp. hans uttalanden o. d.) en annan innebörd l. karaktär än den egentliga l. avsedda; gm tolkning omvandla (ngt till ngt); äv.: (fritt) återge (ngt på ett annat språk); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Levertin Diktare 46 (1898). Det var emellertid en vansklig sak, att på egen hand omtolka lagens föreskrift om (rektors-)valet. Annerstedt UUH II. 1: 181 (1908). Östergren (1933). Redan tidigare har .. (Strindberg) omtolkat Swedenborgs helvetesskildringar till att avse jordelivet. 3SAH LIII. 2: 12 (1942). —
(III 7) OMTRAGGA, v., -ning. (vard.) = omtraggla. Nodermann Profår. 67 (1902). Almqvist Comfort Routl. 60 (1913). —
(III 7) OMTRAGGLA, v., -ing. (-traggl- 1893 osv. -tragl- 1888—1906) (vard.) (för ofta, till leda) omtaga l. upprepa l. ”köra” med l. behandla l. diskutera (ngt), omtugga. Heidenstam Col 9 (1888). Den här frågan torde väl nu vara så pass omtragglad och utredd, att (osv.). Lundh EvLustg. 102 (1928). —
(III 2 a, b, 4 a) OMTRILLA, v. (†) bringa (ngt) att rotera l. att vrida sig viss del av ett varv l. att (roterande) genomlöpa en viss bana. Schroderus Comenius 34 (1639). Lyckan är .. / Ett omtrillat hiul och klot. Warnmark Songt. 37 (1701). (Sv.) Omvälta, omtrilla, (t.) umwältzen. Lind (1749). —
(III 2 b) OMTRILLRA, v. (-ilr-) (†) (i sluten bana) rinna (i ngt). De raske Karlars blood .. / Omtrilrar än i dag i dit hög-ädle bröst. SColumbus Vitt. 92 (c. 1670; till K. XI). —
(I 16, 17) OMTRO, v. (†) tro (ngt) om (ngn); tro (ngn) om (att osv.). Schück Wivallius 1: 169 (i handl. fr. 1632). Jag bedyrar heligt at i fall någon .. skulle omtro mig at .. äga andre än obesmittade afsikter, at jag då (osv.). 2RARP 11: 68 (1739). —
OMTRYCK. vbalsbst. till omtrycka; särsk. konkretare, om tryckalster som tillkommit gm omtryckning. SvMerc. 1765, s. 177. HeimdSmåskr. 1: 54 (1907). —
(III 7) OMTRYCKA, -ning. boktr. (med l. utan ändring) trycka (ngt) på nytt. Presterskapet bode, att den förre kyrkieordningen motte omtryckias. RP 10: 678 (1644). Upptäckas större fel måste givetvis två eller fyra sidor omtryckas och utbytas, s. k. kartong tryckas. HantvB I. 5: 165 (1937). —
OMTRÄNGA, v., o. (i bet. 2 a) OMTRÄNGAS, v. dep. (om- 1524—1853. um- (vm-) 1526—1603. -trenkt, sup. 1524. -tränkia 1663) [fsv. umthrängia, behövas] (†)
1) i p. pr.: som tränger på (runt omkring); jfr om, prep. o. adv. I 1. De å alla sidor omträngiande Fiender. SthmStadsord. 2: 281 (1712).
2) i fråga om fara l. behov; jfr om, prep. o. adv. I 1, 29.
a) opers., intr. l. dep.: det föreligger fara l. trångmål o. d.; det behövs l. erfordras l. är av nöden; särsk. i uttr. när l. om l. då l. ifall (det) så omtränger l. omtränges. Iach (sade Jesus) är then godhe heerden som icke flyyr ifrå fåren när om trenger. OPetri 2Post. 89 a (1530). Then är jw altijdh dristoghare som weet hwad han göra skal, när om trenger, än then som thet icke weet hwad han göra skal. Dens. Kr. 79 (c. 1540). Frelsarens namn komma ther igenom at miszbrukas, när the så offta, tå thet intet omtrenger, brukade warda. Swedberg Schibb. 171 (1716). Den 5:te nya stapelen kunde, om så omträngdes, anläggas Öster om 1:sta stapelen inpå Varfvet. Sjöstén ÅmVetA 1802, s. 24. Dalin (1853). särsk. med personligt obj. G1R 1: 197 (1524). Då honom omtränger har han den utvägen. Murberg FörslSAOB (1791).
b) med personlig konstruktion.
α) om sak.
α’) göra (ngt) nödvändigt, påkalla (ngt); äv. abs. Först och fremst (skola) the (intagas i hospitalet), som infödda äre i Stichtet, sedan och andra efter som nöden omtrenger och tijden medhgifwer. KOF II. 1: 477 (1659). Nu är min Dotter femton år: / Jag räds, när hon på ängen går, / Fast sysslan så omtränger. Envallsson Slått. 20 (1787).
β’) i uttr. ngt omtränger, något behövs; jfr a. AOxenstierna 1: 393 (1622). (Allmogen) som .. af uhrminnes hafver varit Kongl. Maij:tz och Cronones vissa och säkra tillgångh, när något hafver omträngt. RARP 12: 198 (1675).
β) om person: behöva (ngt). När tu omtränger så dröp ther utaf (dvs. av en viss vätska) uthi öronen der skadhan ähr. OMartini Läk. 29 (c. 1600). Vi nu högt omtränge / At få hugsvalelse. Rosenfeldt Vitt. 136 (c. 1690). VetAH 1801, s. 20. —
1) om tillfälle l. fall för att beteckna att det karakteriseras av ett stort behov av ngt. Den märckel. skada, som af brist på capable subjecter (till bärgsingenjörer) wid omträngande tillfällen, skulle följa. HC11H 13: 105 (1697). HT 1924, s. 273 (1795).
2) om vara l. utgift: behövlig, nödvändig. Allehanda i landet nödiga och omträngande varor. Axelson K12Tid 245 (i handl. fr. 1719). 2RA 2: 338 (1727). —
1) nödvändig, behövlig, erforderlig; påkallad. At han .. ville proponera i Academien huru omträngt det vore, at hon nu låter utgå sina Acter med latinske caracterer. VetAP 1: 78 (1739). Lallerstedt Dygdel. 80 (1746).
2) som är i behov av (att osv.). Somliga tykte ock, at Landtbruket var mäst omträngt at hjälpas. Faggot ÅmVetA 1744, s. 23. —
Spalt O 894 band 19, 1950