o- | SAOB

Publicerad 1949

O- ssgr (forts.):

OKVÄST, p. adj.

1) (†) osårad, oskadad; jfr kväsa, v. 1, 2. Schultze Ordb. 2469 (c. 1755). Kolmodin Liv. 1: 320 (1831).

2) (tillf.) icke kväst l. kuvad l. tuktad; frimodig; jfr kväsa, v. 3. Wacklin Minn. 3: 67 (1845). —

OKYNDES, se okynnes. —

OKYNDIG, se okynnig.

Spalt O 556 band 18, 1949

Webbansvarig