Meny

Hem
Fritextsök
Om
Hjälp
Kontakt

Publicerad 1949

Lämna synpunkter

O- ssgr (forts.):

OKVÄST, p. adj.

1) (†) osårad, oskadad; jfr kväsa, v. 1, 2. Schultze Ordb. 2469 (c. 1755). Kolmodin Liv. 1: 320 (1831).

2) (tillf.) icke kväst l. kuvad l. tuktad; frimodig; jfr kväsa, v. 3. Wacklin Minn. 3: 67 (1845). —

OKYNDES, se okynnes. —

OKYNDIG, se okynnig.

Spalt O 556 band 18, 1949

Webbansvarig

admin_saob@svenskaakademien.se

lista former moment

Upp

okvädins adj.
okvädins- ssgled
okvädinsord sbst.
okvädning ↩
okväm adj.
okvämlig adj.
okvämsord sbst.
o- ssgled (okväst ...)
okynne sbst.
okynnes adj.
okynnig adj.
okynnigt ↩
o- ssgled (okynnog ...)
okysk adj.
okyskt ↩

Ned

o-
Ssgr
okväst
okyndes
okyndig

© 2025 Svenska Akademien

Kontakt
Om cookies
In English