mätlig | SAOB

Publicerad 1945

MÄTLIG mä3tlig2, adj.1

Ordformer

(mätel- 1734—1863. mätl- 1773—1911)

Etymologi

[jfr fsv. omäteliker; avledn. av MÄTA, v.2]

mätbar; numera knappast br. utom i ssgn O-MÄTLIG. Serenius (1734; under measurable). En mätlig vara. Plantin PVetA 1787, s. 21. LoW (1911).

Avledn.: MÄTLIGHET, r. l. f. (numera knappast br.) Serenius Nn 1 a (1757). Sahlstedt (1773). Björkman (1889).

Spalt M 2062 band 17, 1945

Webbansvarig