Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MARTA, v.; pr. sg. -ar. vbalsbst. -ELSE (se avledn.).
(†) plåga; äv. refl.: plåga sig. Wij låta Papisterna plåga och Marta sigh och andra, hwilka sådan Skatt (dvs. skrift o. avlösning) intet achta. Rudbeckius Luther Cat. 274 (1667).
Spalt M 373 band 17, 1943