Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÄTTA, sbst.3, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(lät- 1619 (: läthänder). lätt- 1769—1854)
Etymologi
[sv. dial. (Götal., Gotl.) lätta, läitta, leta; substantivering av LÄTT, adj.2 i bet. ’mindre effektiv’ (jfr LÄTT, adj.2 15); jfr d. dial. en let karl, en dålig arbetare; jfr RÄTTA, höger hand]
(†) (ngns) vänstra hand. Ihre (1769). Schück (1854; fr. Västergötl.).
Ssg: LÄTT-HÄNDT l. -HÄND, p. adj.2 (p. adj.1 se sp. 1776) (†) vänsterhändt. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 392 (cit. fr. 1619). Ihre (1769).

 

Spalt L 1787 band 16, 1942

Webbansvarig