Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LUGGA lug3a2, v.1 -ade; o. LUGGAS lug3as2, v. dep.1 -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
refl. o. dep.: bliva luggig, ludda sig; ss. dep. numera nästan bl. i särsk. förb. Lind (1749; under aufwerffen). Rispet kardades först omsorgsfullt så att det luggade sig en smula. SvD(A) 1916, nr 352, s. 11. —
Spalt L 1160 band 16, 1941