Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVICKA kvik3a2, sbst.1, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) KVEKA kve3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. (om rotstockar av växten i fråga) -or; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) KVICKE kvik3e2, sbst.1, l. KVEKE kve3ke2, sbst.1, l. KVEK kve4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. (om rotstockar) -ar.
gräsarten Triticum (Agropyrum) repens Lin., kvickrot; äv.: rotstock av denna växt. Spegel (1712). Juhlin-Dannfelt 323 (1886). Brodden spirar ur den jord, / Där odlarn brände kvekar. Evers Fosterj. 191 (1909). Bolin Åkerogräs. 80 (1926).
Spalt K 3397 band 15, 1938