klutter | SAOB

Publicerad 1936

KLUTTER, sbst.2, n.

Ordformer

(kluter c. 1755. klutter 1681—1706)

(†) vbalsbst. till KLUTRA.

1) motsv. KLUTRA 1: joller, ”sludder”. Rädd-Manns Tahl blijr idel klutter. Runius (SVS) 2: 48 (1706).

2) motsv. KLUTRA 2: klander, tvist. Verelius 43 (1681). Schultze Ordb. 2321 (c. 1755).

Spalt K 1411 band 14, 1936

Webbansvarig