irreduktibel

Publicerad 1933

IRREDUKTIBEL ir1edukti4bel l. 01—, adj. -bla.

Etymologi

[jfr t. irreduktibel, eng. irreductible, fr. irréductible; av IN-, pref.2, o. REDUKTIBEL. — Jfr IRREDUCIBEL]

(i fackspr., föga br.) omöjlig att reducera. Metaller, som hittills ansetts .. irreduktibla. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 157. Cannelin (1921).

Spalt I 1163 band 13, 1933

Webbansvarig