integrabel | SAOB

Publicerad 1933

INTEGRABEL in1tegra4bel, adj. -bla.

Etymologi

[jfr eng. integrable, fr. intégrable; till INTEGRERA]

mat. som kan integreras (se INTEGRERA 2). VetAH 1765, s. 26. Multiplicatorer, som göra differential-eqvationer integrabla. Nycander Lardner XX (1837). ArkMat. X. 25: 1 (1915).

Avledn.: INTEGRABILITET, r. mat. egenskap(en) att kunna integreras. ArkMat. X. 25: 1 (1915).

Spalt I 967 band 13, 1933

Webbansvarig