Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄSSJA häʃ3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(häsi- c. 1755. häs(s)j- (he-) 1773 osv. häsch- 1847. häss- 1784)
Etymologi
[sv. dial. hässja, häsja, trol. eg. ljudhärmande; jfr nor. dial. hæsa, flåsa o. d.]
(i vissa trakter, ngt vard.) om människa o. vissa djur: andas häftigt o. hörbart (på grund av hastig rörelse), flämta, flåsa. Schultze Ordb. 1695 (c. 1755). (Han) tömde .. supen med en hässjning. Hallström VilsnF 110 (1894). Där kom .. mickel ännu en gång hässjande, blöt och utschasad. Knöppel SvRidd. 191 (1912).

 

Spalt H 2149 band 12, 1932

Webbansvarig