Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄSSJA häʃ3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(i vissa trakter, ngt vard.) om människa o. vissa djur: andas häftigt o. hörbart (på grund av hastig rörelse), flämta, flåsa. Schultze Ordb. 1695 (c. 1755). (Han) tömde .. supen med en hässjning. Hallström VilsnF 110 (1894). Där kom .. mickel ännu en gång hässjande, blöt och utschasad. Knöppel SvRidd. 191 (1912).
Spalt H 2149 band 12, 1932