Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄL hä4l, sbst.2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar (SkeppsgR osv.) ((†) -er SthmTb.).
(numera bl., starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter) pinne l. plugg l. tapp av trä, dymling. SkeppsgR 1543. Bulter, och häler (på fartyg). SthmTb. 19/4 1596. Dörren till bodan rör sig på gångjärn och hälar av trä. Hembygden 1910, s. 57.
-PINNE. Hälpinnar äro vid vattuhjuls byggnad de långa och runda kaflar, som sammanhålla hjulringarne och armarne. Rinman (1788).
Spalt H 1928 band 12, 1932