HUKA, adv.
(†) i uttr. sitta l. sätta sig huka, sitta osv. i hukande l. hopkrupen ställning, sitta osv. på huk. Sättia sigh huka. Linc. (1640; under conquinisco). Sitta huka. ÖoL (1852).
Spalt H 1358 band 11, 1932
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se