Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GULNA gɯ3lna2, v. -ade; förr äv. GULNAS, v. dep.; vbalsbst. GULNAD (se avledn.), GULNANDE, GULNING (föga br., äv. konkretare, Söderhjelm Upps. 191 (1907)).
1) bliva gul, få l. antaga en gul l. gulaktig färg; stundom (i sht i fråga om papper) uppfattat ss. tecken på ålder; i fråga om sädesslag l. frukter oftast uppfattat ss. tecken på mognande; i fråga om växter i övrigt vanl. uppfattat ss. tecken på vissnande l. begynnande lövfällning; äv. i p. pf. med adjektivisk bet.; äv. (i sht i vitter stil) i överförd anv. om fält, åker, äng o. d. med hänsyn till växtligheten; äv. mer l. mindre bildl. Linc. (1640). När .. (melonerna) mognas så gulna de något. Rålamb 14: 20 (1690). Löfträden gulnade. CGTessin (1758) hos Ehrenheim Tess. 334. Min af sjukdom gulnade hy. Ödmann MPark 258 (1800). Lifvets ängar grönska upp och gulna / nu så väl som förr. Tegnér (WB) 2: 50 (1810). Det gulnade notpapper, på hvilket .. denna sång nedskrefs, finnes qvar. Wennerberg 2: xxxxix (1882). Vinbär, hvilka icke få vara fullt mogna, men dock ha börjat gulna. Grafström Kond. 96 (1892). Rågen höll på att gulna. Lönnberg Holmfr. 256 (1895). — särsk. (†) ss. dep. (Den avtagna lin-)Knappen (får på i det föregående nämnt sätt) så tågeligen fullmognas, gullnas och tårckas. Rålamb 13: 21 (1690).
2) (i vitter stil l. i fackspr., föga br.) tr.: komma (ngt) att få gul färg. Hösten hade gulnat löfven. FBremer (1821) i FrBremerBild 17. Tvål bör aldrig strykas direkt på tyget, då detta förstör och gulnar plagget. SDS 1924, nr 66, s. 11.
Spalt G 1351 band 10, 1929