Publicerad 1929 Lämna synpunkter GRUPP, sbst.2, r. l. m.?; anträffat bl. i pl. -ar. Ordformer (grup- 1734 (: grupig)) Etymologi [sannolikt till samma stam som GRÖPPA; jfr gröpp (se GROP formavd.)] (†) grop (på väg). Rothman Bisköts. 1: 213 (1800). Avledn.: GRUPPIG, adj. (†) gropig. Linné Ungd. 2: 224 (1734; om malm). Rothman Bisköts. 1: 213 (1800; om väg). Spalt G 1060 band 10, 1929 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
