Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRE- ssgr (forts.):
(II) FÖRE-DRAGA, v.2 [jfr t. vertragen] (†) fördraga, tåla. Majoren föredrog ej minsta försummelse. CFDahlgren 4: 288 (1831).
-DRAGANDE, -DRAGARE, se FÖREDRAGA, v.1 avledn.
(I 1) -DÄMNING. (†) fördämning. VetAH 1764, s. 145.
-DÖME. [jfr FÖR-DÖME]
1) (föga br.) till I 7: (föregående) exempel (se d. o. 1), liknande fall l. händelse i det förflutna, (föregående) motsvarighet l. motstycke; jfr EFTERDÖME 3 slutet. Ett sådant stjernfall .., som vid denna kröning egde rum, har varit utan föredöme och torde blifva utan efterföljd. BvBeskow Lefn. 129 (1857). (enst., †) allmännare, utan bibegrepp av ngt förflutet: belysande (typiskt) fall l. exempel. Vi se här ett bedröfligt föredöme på den last, som vi kalla dryckenskapslasten! Strindberg RödaR 147 (1879).
2) (i sht i högre stil) till I 13; om ett handlande l. uppträdande ss. föremål för efterliknande l. ss. ägnat att mana l. locka till efterföljd; äv. om person som utövar l. är ägnad att utöva ett sådant inflytande; mönster; (efterföljansvärdt) exempel (se d. o. 2); jfr EFTERDÖME 5. Han är ett (godt, dåligt) föredöme för sina kamrater. Taga ngn till föredöme. Följa ngns föredöme. NorrlS 76 (c. 1770). Fransmännen (hade) ställt sig Romarne .. till föredöme, och tillegnat sig deras bildning. Rydqvist i SAH 12: 416 (1827). Framhålla höga föredömen af fosterlandskärlek. SFS 1906, nr 10, s. 20.
-DÖMLIG. (i sht i högre stil) till -DÖME 2: som kan l. är ägnad att tjäna som föredöme l. mönster; efterföljansvärd; mönstergill, exemplarisk; jfr EFTERDÖMLIG. VetAH 1820, s. 392. I sitt enskilta lif var .. (han) enkel, blygsam och flärdlös .. och i allt föredömlig. Bergman GotlGeogr. 35 (1870). Föredömlig vandel. Hagström Herdam. 1: 421 (1897).
-DÖMLIGHET—10~2 l. ~200. (i sht i högre stil) MedArch. II. 5: 50 (1864).
(I 1) -FALL. [jfr FÖRFALL, sbst.3] (†)
1) händelse; jfr FÖREFALLA, v.1 5, FÖRFALL, sbst.3 1. Hwar ike thetta olyksamma förefallet komit hade, hade hans excellence ärnat som i nästkommande vecka att ressa härifrån. Ekeblad Bref 1: 75 (1651; rättat efter hskr.). Schultze Ordb. 1002 (c. 1755).
2) = FÖRFALL, sbst.3 2. Om hans äghen Persoon hadhe någhot förefall. Schroderus Liv. 572 (1626). HSH 31: 481 (1662).

 

Spalt F 2534 band 9, 1927

Webbansvarig