Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRUKT, sbst.2, r. l. f.; best. -en.
(†)
1) = FRUKTAN 1. GR 5: 229 (1528). Tu .. haffwer .. giffuit tich till skogen, för någen frucht och fara skuldh, som tu haffuer för Lasse Pedersson. Därs. 14: 271 (1542). Men när man Eric såg försvann all frukt och fasa. Livin Kyrk. 95 (1781).
2) = FRUKTAN 2. Denn frucht jagh bär, att jagh min skylliga thienst icke förrätta kan. OxBr. 8: 349 (1641).
3) = FRUKTAN 4. GR 12: 266 (1539). Then rätta sanna Religion, som är then sanne Gudz rädduge och frucht. Därs. 13: 28 (1540). Herrens frucht er wisdomsens beginnilse. 2Saml. 9: 102 (c. 1575). Lät migh, Gudh, min lefnad ställa så, / At jagh i sanna frucht och kärlek lefwa må. Ps. 1695, 241: 3. Swedberg SabbRo Förmäle § 3 (1710).
FRUKTIG, adj.2
Spalt F 1601 band 8, 1926