| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRANSKA fran3ska2, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an ((†) -on, oblik kasus Lange Norby 57 (1742)); pl. (i bet. 1) -or.
1) (knappast br.) fransk kvinna, fransyska. Rydqvist SSL 2: 345 (1857; angivet ss. sällan förekommande).
2) franska språket; jfr FRANSYSKA 2. Tala franska. Översätta från svenska till franska. En översättning från franskan. Samtalet fördes hela tiden på franska. Intet thet behöffdes, / At bruka Franskan tå (dvs. på Johan III:s tid). Skogekär Bärgbo Klag. B 6 b (1658). Belgisk och schweitzisk franska (är) fortfarande .. franska. Lundell Rättstafn. 64 (1886). jfr FORN-, NEGER-, SCHWEIZER-FRANSKA m. fl.
Spalt F 1405 band 8, 1925