Publicerad 1925   Lämna synpunkter
-FON -få4n l. -fω4n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. -phon, eng. o. fr. -phone; av gr. –φωνος, till φωνή, röst (se FONO-)]
i vissa ssgr, för att beteckna ngt ss. bestående i ljud resp. ss. överförande l. återgivande ljud; jfr ANTI-, DIKTA-, GRAMMO-, MIKRO-, TELE-FON m. fl.

 

Spalt F 1098 band 8, 1925

Webbansvarig