Publicerad 1925 Lämna synpunkter -FON -få4n l. -fω4n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er. Etymologi [jfr t. -phon, eng. o. fr. -phone; av gr. –φωνος, till φωνή, röst (se FONO-)] i vissa ssgr, för att beteckna ngt ss. bestående i ljud resp. ss. överförande l. återgivande ljud; jfr ANTI-, DIKTA-, GRAMMO-, MIKRO-, TELE-FON m. fl. Spalt F 1098 band 8, 1925 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se