erts | SAOB

Publicerad 1922

ERTS, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(ertze 1537. ertz 1712—1815)

Etymologi

[jfr d. erts; av t. erz (mht. erze), av ovisst urspr.]

(†) miner. malm. GR 11: 249 (1537). Gullhaltiga Ertzer. Bromell Bergart. 75 (1730). J. G. Oxenstierna 4: 28 (1815). ÖoL (1852). — jfr BLY-, FAL-, GLAS-, HORN-, SAND-ERTS m. fl.

Spalt E 727 band 7, 1922

Webbansvarig