| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EOLISK eω4lisk, adj.3; adv. -T.
hörande till l. utmärkande för den forngr. folkstammen eol(i)er. Æoliska språk-arten. Trendelenburg Gr. spr. 256 (1801). Charpentier Indoeur. 200 (1915). — särsk. (förr) mus. i uttr. eolisk tonart o. d., kyrkotonart med tonföljden a h c d e f g. Mecklin Tonk. 50 (1802). Wegelius Musikl. 2: 15 (1889).
Spalt E 686 band 7, 1922