Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ENSTRÄNG, adj., l. ENSTRÄNGD, p. adj.; adv. -STRÄNGELIGA (L. Paulinus Gothus Thes. cat. 264 (1631: -ligha)), -STRÄNGELIGEN (L. Paulinus Gothus Thes. cat. 265 (1631), Hanssons dröm. A 2 a (c. 1680)), -STRÄNGDT (Berchelt Pest. ors. B 4 b (1589)).
(†) eg.: vänd åt ett håll hela tiden; oavbruten; ihållande, envis, hårdnackad; egensinnig. O. Petri (1526) i Sthms tänkeb. 1: 98. Thet enstrenge vesten vädher .. haffver förhindret (skeppen länge). GR 26: 804 (1556). Så snart .. (den döde Kristus) war stungen j sijn sijdha, rann hans blodh eenstrengdt så herliga och lijffligha, lijka som man hadhe vpslagit een ådher på en helsosam (dvs. frisk) Menniskia. A. Simonis Siäl. ört. H 7 a (1586). Wij (skola) icke .. ensträngt .. aff Gvdh .. begiära (hälsa, rikedom m. m.). Rudbeckius Kon. reg. 43 (1614). Lenæus Delsbo 18 (1764).
Spalt E 665 band 7, 1922