Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BYLTA byl3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr BYLT, sbst.1
Etymologi
[till BYLTE]
(föga br. utom i särsk. förb.) rulla l. bunta ihop till ett bylte, göra ett bylte af (ngt); förr äfv.: packa (för en resa). Kling Spect. S 1 b (1735). Här inpackas och Byltas (för hemresan). CAEhrensvärd Brev 2: 421 (1800).
Särsk. förb.: BYLTA AF10 4. (hvard.) motsatt: bylta på (i sht i bet. 2). Nordforss (1805). —
BYLTA IHOP10 04, äfv. HOP4. samla l. bunta ihop i ett bylte l. bylten. Sylvius Curtius 430 (1682). Sängkläderna byltas hastigt ihop. Beskow SvBarn 33 (1896). jfr HOPBYLTA. —
BYLTA IN10 4. packa in l. svepa in så att ngn l. ngt liknar ett bylte; äfv. refl. Nordforss (1805). Efter du byltat så väl in dig. Carlén Skuggsp. 1: 218 (1861, 1865). jfr INBYLTA. —
BYLTA PÅ10 4. jfr PÅBYLTA.
1) (föga br.) belasta (ngn) med bylten. Schenberg (1739).
2) (hvard.) kläda på (ngn) så mycket att han liknar ett bylte; ofta refl. Lind (1749). BiblJäg. 4: 20 (1897).

 

Spalt B 4659 band 5, 1924

Webbansvarig