bofasthet | SAOB

Publicerad 1918

BOFASTHET bω3fast~he2t, äfv. bω3~fas2t-het, r. l. f.; best. -en.

egenskap(en) l. förhållande(t) att vara bofast. Samtiden 1872, s. 633. Öfvergången från vandringslif till bofasthet. Svensén Jorden 137 (1885).

Ssg: BOFASTHETS-BETYG. (förr) intyg om bofasthet. DA 1824, nr 40, s. 1. SFS 1835, nr 37, s. 7.

Spalt B 3689 band 5, 1918

Webbansvarig