Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÄCKA, v.3 -er (Stiernhielm).
Ordformer
(bläckia P. J. Gothus)
Etymologi
[af t. blecken, eg. låta blänka, visa, blotta (tänderna), rotbesläktadt med BLACK, adj., BLANK]
(†) visa, blotta; anträffadt endast i förb. bläcka tänderna, visa tänderna. See grymt vth och bläckia tänderna. P. J. Gothus Luther Scrifft. sent. O 8 b (1597). Hundarna bläckia theras tänder och käfftar, ock emoot them som wilia .. löösa them vthu bånden. Dens. Spangenberg Apg. 136 (1607). Stiernhielm Parn. 2: 7 (1651).

 

Spalt B 3586 band 5, 1917

Webbansvarig