Publicerad 1910 Lämna synpunkter BINGLA biŋ3la2 (b`inngla Almqvist), r. l. f.; best. -an; pl. -or. Etymologi [jfr sv. dial. bingla (Lénström Ordb. ö. Helsingdial. (1841), Rietz), holl. bengel (bingel) samt BINGLA, v., o. PINGLA] (knappast br.) liten klocka l. bjällra; pingla. Almqvist (1844). Dalin (1850). Spalt B 2707 band 4, 1910 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se