Publicerad 1908 Lämna synpunkter BI- bi-, bi3– m. fl. uttal (se de särsk. ssgrna), prefix2. Etymologi [jfr t., eng. o. fr. bi-, af lat. bi-, två-, tve-, af samma stam som duo, två (se TVÅ, räkneord); jfr BIS o. BISSERA] två-, tve-, dubbel(-); jfr BICYKEL, BIFURKATION, BIKARBONAT, BIKONKAV, BIKVADRAT, BILATERAL m. fl. Spalt B 2389 band 4, 1908 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
