Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BERBER bær4ber, sbst.1, m.; best. -n; pl. = ((†) berberer Djurberg Geogr. smndr. 4: 223 (1795), berbrer Hartman Geogr. 367 (1823)).
individ af ngn af de väster (o. söder) om Egypten boende nordafrikanska stammar som härstamma från Nordafrikas hamitiska urinvånare; jfr BARBAR, sbst.2, BARBER, sbst.1 Djurberg Geogr. smndr. 4: 223 (1795). Från oas-kedjan på Egyptens vestra sida ända till Atlantiska Oceanens kust .. lefver ett folk, som af oss vanligen kallas Berber, Bereber. Thomée Berghaus 2: 155 (1850). En .. öfversättning af de fyra evangelierna .. förfärdigad .. af en tämligen okunnig berber. Almkvist Semit. språkst. pron. 67 (1875). Kabyler .., forntidens numider, en folkstam i Algeriet .., den bäst kända grenen af berberna. NF 7: 1565 (1884). (Befolkningens i Nordafrika) öfvervägande flertal, i forntiden kändt såsom libyer, nu vanligen under namn af berber .. kan till sin rastyp icke skiljas från Spaniens och Italiens ursprungliga befolkning. Svensén Jorden 447 (1886). Berberna äro en hamitisk stam, som under forntiden uppfyllde hela norra Afrika, men nu trängts tillbaka till bergstrakterna, där den ännu bibehållit sig tämligen ren och bildar fortfarande befolkningens stora flertal. Dumrath Hellwald 2: 603 (1900).
-SPRÅK(ET)~2. jfr BERBISKA. Thomée Berghaus 2: 160 (1850). Almkvist Semit. språkst. pron. 67 (1875). —
-STAM~2. Thomée Berghaus 2: 158 (1850). Blandade med nubafolken bo berberstammar vid mellersta Nilen. Svensén Jorden 117 (1884).
Spalt B 1219 band 3, 1903