Publicerad 1900   Lämna synpunkter
BARKA bar3ka2 (ba`rka Weste), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.).
Etymologi
[fsv. barka, motsv. sv. dial. o. nor. barka, d. barke; jfr BARK, sbst.1]
— jfr OBARKAD.
I. i fråga om aftagande af bark å träd o. d. — jfr FLÄCK-, FLÄNG-, HEL-, RAND-, RING-, STÅND-, UPP-BARKA m. fl.
1) taga barken af (träd, stock o. d.), afbarka, afskala. Delibrare(,) barka. Var. rer. 56 (1538). Att ingen .. sigh fördriste skal, Hwgge, Fälle, Bryte eller Barcke någre aff förbämelte bärende trä. Stiernman Com. 1: 158 (1558). Träns barkande och rothuggande. Botin Hem. 1: 179 (i handl. fr. 1749). Runda trä-kaflar, som böra vara ganska väl barkade och släta. Warg 698 (1755). Vi reste förbi en snygg bondgård, der de barkade Julgranarne redan voro uppsatte. Cederborgh OT 2: 26 (1810). Genom barkning rundtomkring stammen dödas trädet. Cnattingius 13 (1873, 1894). Vermbols trämassefabrik .. har .. köpt samt låtit fälla och barka granskog till 2000 kubikfamnar massved. SD(L) 1896, nr 377, s. 8.
2) (mindre br.) gm barkens afskalande åstadkomma. Jacob toogh gröna äspekeppar .. och barkadhe hwita render ther vppå, och ladhe keppanar som han barkat hadhe j dryckehoonar. 1 Mos. 30: 37, 38 (Bib. 1541); jfr 1. jfr: Gubben han jikk i hasselaskwg, / barkade sig tjäppar vita. J. Nordlander i Landsm. V. 5: 66 (1886).
II. i fråga om behandling medelst bark.
1) med afs. på hud, skinn o. d.: medelst bark l. barklag bearbeta l. bereda, garfva. — jfr RÅ-BARKAD.
a) i eg. anv. G. I:s reg. 2: 266 (1525). (I mars) Barckes Hwdar och Skin. Brahe Oec. 102 (1585). Sanka Barck och Näfwer, item, Bast till att barka Huudar. Rålamb 13: 97 (1690). Lappen barkar med björkebark. Linné Ungd. 2: 148 (1732). Hudar .. torra, väl barkade. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 24. — (†) p. pr. ss. adj.: tjänande l. tjänlig till barkning af hudar. Alla mig bekanta plantæ coriariæ eller barkande växter äro austera .. (dvs.) smaka som galläpplen. Linné Sv. arb. 1: 349 (c. 1763).
b) mer l. mindre oeg. o. bildl. Christus .. haffuer giordt .. graffuena til itt .. barkarehws, ther vthi wår orena oc skabbotta hwdh skal barkas och rensas. P. Erici 2: 14 b (1582). Ingen piska bet på gubbens tjenstekläder; / Och i tjensten bar ock grålle barkadt läder. Runeberg 5: 82 (1860); jfr β. Jag minnes en löjtnant .. med örhinnor, af kung Oscars revelj under mötena barkade till sulläder. Hultin V. skr. 283 (1867). De tänkte väl / .. att jag frusit ihjäl, / men gubben är seg, hade varma kläder; / barkadt skinn är hållbart gods. Melin Skärg. 65 (1891). — särsk.
α) göra (hud l. hy osv.) grof o. brun. Ansiktet var .. barkadt af sol och frost. Heidenstam Karol. 1: 231 (1897). i sht i p. pf.: grof, väderbiten, brynt (af solen). Han var .. barkad öfver synen och i näfven. Strandberg 3: 347 (1854). Det lustiga grin, som stundom upplyste hans (dvs. knektens) barkade fysionomi. Topelius Planet. 1: 48 (1889).
β) [jfr motsv. anv. i d. dial. o. nor.] göra hård l. känslolös, härda, förhärda. Våra styrande äro särdeles ömtåliga, oaktadt hvarje Crusenstolpiskt försök att barka deras hud. M. v. Schwerin i Tegnérs ppr 369 (1835). Alla slags skällsord .. voro som bortkastade på en hederskänsla, som tycktes vara barkad. Lundgren Mål. ant. 2: 23 (1874). Det duger inte att vara alltför känslig! Man får försöka att barka sitt skinn. Lundegård Prom. 2: 140 (1893). Den franska publiken barkas och garfvas med hvarje vår, går genom en lut af .. frivoliteter. E. Sjöstedt i GHT 1896, nr 277 B, s. 1.
2) [jfr motsv. anv. i estsv. dial. (Freudenthal o. Vendell Ordb. öfv. est.-sv. dial. 20 1886)] med afs. på nät, segel o. d.: bereda i barklut. Man fiskar (vid Gram i Norge) med not. Denna barkar man i vatten, hvari bark af gran och Betula incana är kokad till lut. Nilsson Dagb. 147 (1816, 1879). Barka seglen(,) tanner les voiles. Konow (1887).
Särskilda förbindelser:
BARKA AF 10 4.
1) till I = AFBARKA 1. Lex. Linc. (1640). När .. den svenske bonden på sitt bröllop barkar af ett halft dussin sina skönaste granar, för att sätta dem vid stugdörren och kyrkoporten. J. Wallenberg 70 (1769). Dalin (1850).
2) (föga br.) tekn. till II 1 = AFBARKA 2.
BARKA OM 10 4. till II 1: ånyo bereda (hudar, skinn o. d.) gm att låta (dem) ligga i barklag. Weste (1807). Dalin (1850).
Ssgr: A, se BARK, sbst.1
B (†): (II 1) BARKES-LÖN. Her Suens kohud får Jöns ingen Barkes lön före. Växiö rådstur. prot. 1647, s. 208.
C: (I 1) BARKNINGS-MASKIN30~02. maskin för barkens aflägsnande från ved o. d. C. J. Jansson i Tekn. tidskr. 1880, s. 66. jfr BARK-MASKIN.
(I, II) -METOD~02.
(I 1) -SPADE~20. spade för barkens aflägsnande från trädstam o. d. Bland dessa (vid skogsskötsel o. skogsafverkning använda redskap) återfunnos .. stämpelyxa, barkningsspade, timmervändhake och marbusksax. Skogvakt. 1892, s. 87. jfr BARK-SPADE.

 

Spalt B 332 band 3, 1900

Webbansvarig