Publicerad 1900 | Lämna synpunkter |
BARK bar4k, sbst.2, r. l. m., i sjömansspr. äfv. f. (jfr: Det en af våra egna barker är: / .. Hon ankrar. Strandberg 3: 76 (1868; eng. she anchors)); best. -en; pl. -er bar3ker2 (Tegel G. I 1: 134 (1622), Eneman Resa 1: 70 (1712) osv.) l. -ar (Willman Jap. 159 (1667), Chapman 87 (1775; s. 113: -er), Witt Skeppsb. 30 (1857) osv.); fordom ngn gg BARKE, m., l. BARKA, f.
1) benämning på åtsk. slags båtar l. mindre fartyg, ofta (i sht i ä. tid) om utländska sådana. G. I:s reg. 3: 404 (1526). The Twå finske barcker, som thu haffwer .. achtedt lathe löpe till Finlandt. Därs. 16: 225 (1544). Siam(es)erne hafwa sijn Näring (bl. a.) uthi .. Fahrande och Fiskande, med Iunckar, Barckar och Pråmar. Siam 45 (1675). 24 Skepp och Barquer äre .. på roof ifrån Algiers utlupne. OSPT 1686, nr 14, s. 5. Bark, et Slags Fartyg i medelländska Hafvet. Röding 1: 251 (1794). Hafsrymden hvimlade af mauriska barker. Stagnelius 2: 105 (c. 1815). (Man) såg .. vid stranden Jenisejska lodjor, barker och båtar i en ansenlig mängd. Castrén Resor 2: 212 (1846). Anm. Ett l. annat af dessa ex. borde möjl. föras till ngt af momenten nedan. — särsk.
a) sjöt. segelbåt med två master hvilka hvardera föra ett segel som till formen är ett mellanting af loggert- o. latinsegel; i sht om vissa å flottans varf förek. öppna segelbåtar samt om de sv. örlogsfartygens båtar. Barqve är spetsig åt ändarne men flat i bottnen. Dalman Sjölex. 5 (1765). Witt Skeppsb. 30 (1857). R. Nissen i NF (1876). Ekelöf (1899).
c) (fordom, i fråga om utländska förh.) (för furstliga l. andra högt uppsatta personer afsedd) båt utsirad med bildhuggerier o. förgyllningar samt akterut försedd med ett af pelare uppburet tak. jfr R. Nissen i NF (1876).
d) (fordom) båt som förmedlar förbindelsen mellan större skepp o. stranden; jfr BARKASS. The godemen .. skole holle eth skönt skiip .. mett (dvs. med) en god Jackt eller barck. G. I:s reg. 11: 34 (1536). Til Skepen (vid Cadiz) föres vatnet igenom stora Barquer eller båtar. Brelin Resa 8 (1758). — (i fråga om fornnord. förh.) Konung Sigurd .. lät taga två skeps-båtar, som Barkar eller espingar voro kallade. Peringskiöld Hkr. 2: 237 (1697; isl. tva skipbata er Barkar ero kalladir). Barkar voro et .. slags små skutor, med hvilka man under påstående Sjöslag rodde omkring skeppen, och samlade up dem som fullit öfver bord. Berch Præs. i VetA 1766, s. 30.
2) sjöt. ett slags fartyg med tre (l. flere) master af hvilka bl. de båda främsta hafva märsar o. rår, barkskepp. Kattar och Barkar .. äro sådane Fartyg som hafva föga eller ingen bestyckning. Chapman 87 (1775). Uppf. b. 7: 355 (1875). (Axel Adlersparre) tog .. hyra på en fransk bark. Wieselgren Vår samt. 202 (1880). En stor fyrmastad bark. GHT 1897, nr 233, s. 2. Ekelöf (1899).
-SEGEL~20. särsk.
1) till 1 a: ett slags trekantigt båtsegel. DA 1825, nr 97, s. 4. Latinsegel och loggertsegel hafva stundom hos oss namnet barksegel. Witt Skeppsb. 30 (1857). Frick o. Trolle 78 (1872).
2) till 2. På ett barkskepp får mesanen särskildt namn af barksegel, hvarför ock på ett sådant fartyg gaffeln och bommen till ifrågavarande segel få namn af barksegelsgaffel och barksegelsbom. J. G. Braune i NF 10: 1415 (1886). Gaffelseglet på barkmasten kallas barksegel. Ekelöf 14 (1899). —
-SEGELS-BOM—00~2, -SEGELS-GAFFEL—00~20. till -SEGEL 2. Witt Skeppsb. 33 (1857). J. G. Braune i NF 10: 1415 (1886; se under -SEGEL 2). —
-SKEPP~2, sbst.2 Chapman 88 (1775). Barkskepp. Tremastadt fartyg, som ej är råtackladt på mesanmasten, hvilken blott har salning och en stång, hvarpå ett gaffeltoppsegel kan föras. Konv.-lex. (1856). Wieselgren Vår samt. 202 (1880). —
-TACKLAD~20. tacklad som ett barkskepp. Uppf. b. 7: 421 (1875). Kat. öfv. flottans utst. 1897, s. 10.
Spalt B 331 band 3, 1900