Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 1) -BYGGARE. [fsv. abyggiare; jfr -bygga] (†) invånare; jfr byggare 1 o. inbyggare. RA II. 1: 246 (1612). Lijka såsom Jorden vthspyyr sine Inwånare för Miszgerningarna skull .. Alt så darrar hon och vnder Åbyggiarnas ogudachtige Wäsende. Schroderus Os. 2: 331 (1635). Hembygden(Hfors) 1913, s. 136. —
(II 1) -BYGGNAD. om byggnad (se d. o. 3) på tomt l. jordegendom o. d.; i pl. särsk. om det samlade beståndet av byggnader som hör till en tomt l. jordegendom o. d. (i sht förr äv. koll. i sg. (jfr byggnad 3 a)); jfr -bod, -byggning. 2SthmTb. 7: 43 (1584). Och är åt gatan en åbyggnad af 2:ne Wåningar. Kulturen 1966, s. 146 (i handl. fr. 1777). Den 21 Maji upbrände Ryssarne .. all åbygnad på Torpen Pasila och Holstila i Korpis by. UrFinlH 289 (1790). Så snart en nybyggare får odling och åbygnader i föreskrifvet skick, skall kronoskog tillmätas honom i förhållande till odlingens omfång. NordRevy 1895, s. 500. —
(II 1) -BYGGNING. [fsv. abygning] (†) åbyggnad. Hans åbygningh han haffu(er) på sa(m)ma tompt. 2SthmTb. 3: 348 (1567). Carlén Klein 30 (1861).
Spalt Å 17 band 38, 2021