Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ÅVERKE, n.; pl. -n.
Ordformer
(ouerka 1553. åffuerk 1543. åverke (-u-, -w-, -ck-) 15531649. åwärke (-ck-) 16491772)
Etymologi
[fsv. avärke, avärk; jfr fvn. áverk, äv. áverki, m., äv. n. (nor. nn. åverke, n.); ssg av Å, prep. o. adv.2, o. VERKE, sbst.2, (resp. VERK, sbst.1) l. möjl. bildat till Å-VERKA; förledsformen åff- sannol. med anslutning till AV (l. på grund av felaktigt uppfattad stavelsegräns), formen ouerka möjl. fel för ÅVERKAN]
(†) abstrakt: = ÅVERKAN 1; äv. konkret: (mindre) byggnadsverk (ägnat hushållning (se d. o. 2) l. utkomstmöjlighet o. d.) (jfr ÅVERKAN 2); ngn gg äv.: åverkan (se d. o. 3) l. misshandel. Onsdaghen nesth epter birgitte .. kom fför rette per skommare talade till erk i skarnfierding han haffuer giort per skomare åffuerk på hans kolgåll. EnköpTb. 26 (1543). Han bet eder, Kong, och giorde eder åwärke. Björner Hrom. 16 (1737). At sådane qwarndammar och andre åwärken som wattnets fall och Strömmens utlopp hindra, skola Landshöfdingarne granneligen ransaka hwar slika bygnader finnas och sedan .. dem uprifwa och afskaffa. AktsamlKungsådreinst. 365 (1772).

 

Spalt Å 421 band 38, 2021

Webbansvarig