Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ZULU 4lu, m.//ig.; best. -n, ngn gg äv. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. s-)
Etymologi
[jfr eng. zulu; av zuluspr. zulu]
1) om person tillhörande zulufolket; i sht i pl., om folkgruppen. GHT 11/3 1864, s. 3. Sydafrikas uppemot åtta miljoner zuluer, landets största etniska grupp. GbgP 9/4 1994, s. 30.
2) zuluspråket. Det var en stor fördel att kunna tala zulu med dem. AB 8/12 1961, s. 7. Saku bona (”Jag ser dig” på zulu). DN 18/7 1998, s. 2.
Ssgr (till 1): ZULU-FOLK(ET). om bantufolk som huvudsakligen är bosatt i Sydafrika, Malawi o. Zimbabwe. Norska missionssällskapets .. årsberättelse upplyser, bland annat, om missionsverksamheten bland Zulufolket i Afrika. AB 8/1 1867, s. 3.
-KAFFER. ä., numera ofta mer l. mindre nedsättande, benämning på zulu (se d. o. 1). AB 31/3 1857, s. 3. Zulukaffrerna i Sydafrika. Fyris 26/8 1887, s. 2.
-SPRÅK(ET). om det bantuspråk som talas av zuluerna (huvudsakligen i Sydafrika o. Lesotho); jfr zulu 2. PT 12/1 1843, s. 3. Han .. lärde sig zuluspråket med dess karaktäristiska klickljud. DN 10/3 2007, Allm. s. 19.

 

Spalt Z 28 band 38, 2021

Webbansvarig