Publicerad 2021   Lämna synpunkter
YNGSLA, sbst.1, r. l. f.; äv. YNGSLE, sbst.1, r. l. m., anträffat bl. i sg. best. -en.
Ordformer
(yngsla 1778. yngslo, efter prep. 1675. yngszlen, sg. best. 1668)
Etymologi
[jfr sv. dial. yngsl; avledn. av UNG, adj.]
(†) ungdom l. ungdomstid; jfr YNGSKA. Näst den naturlige, Faderlige och Moderlige omwårdnaden aff yngzlen vpfostrat henne i tucht och Herrans förmaning. Gezelius AReichenbach E 1 b (1668). De spakaste lamb, som i sin yngsla få vänja sig småningom at springa öfver hägnader, blifva snart af vanan de styggaste flöjare och okynnes fä. Chydenius 364 (1778; rättat efter orig.).

 

Spalt Y 33 band 38, 2021

Webbansvarig