Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VRENSK vrän4sk, förr äv. VRENSKE, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(vrensk (w-) 1743 osv. vrenske 1762, 1906 (i vers). vränsk (w-) 1726–1745)
Etymologi
[sv. dial. vrensk(e); jfr d. vrinsk(er); substantivering av VRENSK, adj.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hingst. Att denne häst som warit en ung wränsk gådt i bete wid Ispois. ConsAcAboP 12: 4 (1726). Den 23:dje (april), Georgii dag, (betecknas på runstavar med) en häst, efter de gamle denna dag förmiddagen släppte vrenskarna till stona. Norlind AllmogL 480 (i handl. fr. 1775). Allesamman ljungande män / på vrenske och valack. Karlfeldt FlPom. 36 (1906).

 

Spalt V 1577 band 37, 2017

Webbansvarig