Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIV, sbst.2, r. l. m. l. f. (Jes. 3: 22 (Bib. 1541), IllSvH 2: 91 (1876)) l. n. (Hagberg DödGäst. 277 (cit. fr. 1800), 3NF 3: 344 (1924)); pl. -ar (Jes. 3: 22 (Bib. 1541), Schroderus Albert. 4: 102 (1638)) l. -er, äv. att hänföra till sg. viva, (KyrkohÅ 1914, s. 203 (1643)) l. = (Hagberg DödGäst. 277 (cit. fr. 1800), Wistrand NordMAllmog. 29 (1909)); äv. VIVA, sbst.1, r. l. f.; pl. -or (Wennæsius Klingd. 8 (c. 1675)) l. -er (se ovan).
Ordformer
(hvifver, pl. 1643. hviva (hw-, -fw-) c. 1675–1895. -hwiffwe, dat. sg. 1590 (: Sametz hwiffwe). viv (hu-, hv-, hw-, w-, -ii-, -ij-, -f, -ff) 1538–1935 (: vivkläde))
Etymologi
[fsv. hviver, sv. dial. viv; jfr fgutn. hvifr, fd. hvif; till VIVA, v.2]
(†) dok l. huvudkläde o. d. VarRerV 20 (1538). Ty stadge wij, at om någon Abbatissa eller Nunna .. fördristar sigh at binda Hwijff vppå en Klosteränkia eller Möö, så skal hon Andeligh Dom vnderkastas. Schroderus Os. 1: 214 (1635). På huvudet buro (Birgittinnunnorna på 1400-talet) ett kring panna och kinder gående vitt ”viv”, däröver ett dok av svart lärft samt ovanpå detta en krona av vitt lärft med fem små röda klädesstycken till erinran om Kristi sår. 3NF 3: 344 (1924). — jfr SAMMETS-VIVA.
Ssg (†): VIV-KLÄDE. (†) = viv. Qwinfolken Norr på Landet .. täcka (vid begravningar) hufwudet med et så kallat Wifkläde. Åhstrand Öl. 180 (1768). Svensson SkånFolkdr. 274 (1935).

 

Spalt V 1525 band 37, 2017

Webbansvarig