Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VINKA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(hu-, hw-)
Etymologi
[sv. dial. hvinka; sannol. till VINA, v.2]
(†) om hund: gnälla, jämra sig; jfr KVINKA 1. (Hunden kastades ut) så at ett Been gick sönder på honom, at han hinkade sin koos, medh itt stoort tiutande och huinkande. Balck Es. 216 (1603). Forsius Fosz 570 (1621).

 

Spalt V 1232 band 37, 2017

Webbansvarig