Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VAGEL va4gel (va3gəl2 l. 40 LoW (1911)), sbst.1, r. l. m.; best. -n. ((†) vaglen, Sahlstedt (1773)); pl. vaglar (Broocman Hush. 3: 52 (1736) osv., äv. att hänföra till sg. VAGLE); äv. (numera mindre br.) VAGLE va3gle2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (se ovan).
Ordformer
(vagel (w-) 1691 osv. vagla (w-), efter prep. 16111763. vaglor, pl. c. 1645. vaglar (w-), pl. 1736 osv. vagle (w-) 1741 osv. wagl 1681)
Etymologi
[fsv. vaghl, vaghli; motsv. fvn. vagl, takbjälke (nor. vagl, hönspinne, nyisl. vagl) resp. d. dial., nor. vagle, hönspinne; sannol. instrumental l-avledn. till den rot som äv. föreligger i VÅG o. (med annat avljudsstadium) VÄGA, alltså eg.: bärande stång]
för höns o. d. (i hönshus): sittpinne. När Räfuen kommer under en hönssewagla, falla the alle nedh af waglan. Forsius Phys. 268 (1611). I .. (hönsens) hus skal hållas rent, theras waglar eller sitte-stänger hwar weka afkratsas. Broocman Hush. 3: 52 (1736). Vänder tuppen sig utåt, när han om qvällen flyger upp på sin vagel i förstugan, så betyder det främmande. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 328 (1864). Vänder sig tuppen inåt, när han .. flyger upp på sin vagel i förstugan, tyder det på lik i huset. Hagberg DödGäst. 34 (1937). — jfr HÖNS-VAGEL.

 

Spalt V 53 band 37, 2014

Webbansvarig