Publicerad 2013   Lämna synpunkter
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(12) UT-ÄGA. [fsv. utäghor, pl.] (förr) om utanför gård l. bebyggelse belägen (obrukbar) mark som användes (gemensamt av bybor) till bete o. d.; motsatt: hemäga, inäga; i sht i pl.; jfr -jord, -mark o. om-äga. CivInstr. 263 (1643). Skogarne skola också i lika måtto afmätas, med alle andre ut- och umägor, som tilhöra. LandtmFörordn. 37 (1725). Omkring 17 tunnland .. ligga såsom utägor i ett skifte på tre kilometers avstånd från inägoplanen. PT 1914, nr 116 B, s. 4.
(12) -ÄNG. [fsv. utäng] (förr) äng belägen utanför l. långt borta från gård l. bebyggelse o. d., motsatt: hemäng; jfr -jord, -mark, -åker o. skogs-äng. Schole the haffwa acht på vtängier som kunne finnes j häraden, och them schole the leggie tijll Slotet. G1R 19: 262 (1548). Det är just omsorgen om boskapen och fodrets ransonering för vinter- och sommarbruk, som tvingar till en uppdelning i hemängar och utängar, markformer, som redan från början behandlades olika. Ymer 1933, s. 49.
Ssg (†): utängs-slåtter. (†) utslåtter. Skada, som af renar göres å åker, äng, utängsslåtter .. eller hjortronland ersättes af den eller dem, genom hvilkas renar skadan blifvit förorsakad. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 8, s. 20. SFS 1919, s. 3036.
(7) -ÄSKA. [fsv. utäskia] (†) utkräva (ngt). HSH 16: 27 (1526). Then Gerd j vteskie skulle aff Tijheradz lag. G1R 11: 4 (1536). Ty att när wi beskåda budorden, så se wi utheskas af oss en fullkomlig lydno. KyrkohÅ 1931, s. 232 (1540).
(11) -ÄTA, -ning. [fsv. utätin, p. adj.] med avs. på (ngt som tjänar ss. l. erinrar om) kärl l. behållare (för mat l. föda): gm ätande (fullständigt) tömma på innehåll; äv. oeg. l. bildl., särsk. dels: (gm att förbruka tillgångar l. förråd o. d.) utarma l. föröda (område l. trakt l. plats o. d.), dels: gröpa ur l. erodera o. d. (ngt), äv. med avs. på person: (med beskyllningar l. förtal o. d.) tränga bort (från befattning l. tjänst o. d.); äv. utan obj.; särsk. (o. numera nästan bl.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Thet i eller edre karle altiid schole liggie och vtätha, och forödhe först i then ene Lenszmandz gården, och sedhan i then andhre wele wij jngeledis epter thenne dag tilstedia. G1R 11: 329 (1537). At landet war utätit, så at hwarken Bonden eller Soldaten hade födan, utan gingo mångastäds både wärd och gäst tilsamman och tiggde. Loenbom Stenbock 2: 113 (1758). Strandkonturerna äro .. tydligt markerade och skarpt utätna af vattnet. Hedin GmPers. 237 (1887). Vanligen uppstår om några år ett yngre partikotteri .. hänsynslösare i sina medel, för att utäta de gamla ledarne. Topelius Tb. 145 (1890). Av utätna corned-beef-burkar tillverkade han en pansarskjorta åt sig. SvD(B) 1956, nr 21, s. 8.
(12) . [fsv. utöiar, pl.] ö belägen långt från land; jfr -holme, -skär. Almquist CivLokalförv. 3: 157 (i handl. fr. 1540). Ej ålåg det torparkarlar i skog eller på ut-öar budkaflar bära, utan ägde de, som närmast bodde, säga dem till om det som å tinget förekomma skulle. Widmark Helsingl. 1: 93 (1860). På utöarna i Finska viken. Ymer 1940, s. 190.
(11) -ÖDA, -else (†, PErici Musæus 1: 131 a (1582), Lind 1: 1535 (1749)), -ning; -are (†, Rudberus MHansdr. B 1 a (1624), Schulthess (1885)). [fsv. utödha]
1) (numera bl. tillf.) göra (trakt l. stad o. d.) öde o. tom (i sht gm härjning l. skövling o. d.), ödelägga l. förhärja l. i grund förstöra; äv. dels med avs. på vattendrag o. d.: torka ut, dels med avs. på skog: skövla; jfr -ökna o. föröda 1. Ther skal itt östan wädher komma vp jfrå öknenne .. och vthödha hans kellor. Hos. 13: 15 (Bib. 1541). Dertil med wore Fäderneslandet af långwariga Krig aldeles utödt. Werwing Hist. 1: 88 (c. 1690). Hans Rijke utödes både på peningar och Folck. Ehrenadler Tel. 510 (1723). Hela Europa plågades denna tid af en ovanlig Pest, som kom från Asien .. utödandes stora städer och länder. Dalin Hist. 2: 496 (1750). Inom Norbergs bergslag kom kommissionen till det knappast väntade resultatet, att någon fara för skogarnas utödande ej förelåg. Norberg600År 305 (1958). Köp-, slit- och slängmentaliteten hotar .. att utöda jorden på naturresurser. Expressen 9/2 2003, s. 4.
2) (numera bl. tillf.) förgöra l. utplåna (ngn l. ngt); äv.: röja (ngt l. ngn) ur vägen l. avlägsna; särsk. med avs. på levande varelse l. växt o. d. (se a, b); äv. bildl. Mika 1: 7 (Bib. 1541). Thet som blandas, thet wthöder icke huart annat, wthan gör en massa eller klimp ther aff tillhopa. Forsius Phys. 65 (1611). Tron på spådomar och trolldom är ännu icke bland folket alldeles utödd. Afzelius Sag. 7: 132 (1853). Man började .. klaga, att allt sågvärdigt timmer kring dessa sågar .. var på väg att utödas. 2SvKulturb. 7–8: 326 (1937). särsk.
a) (†) med avs. på (kollektiv av) person(er): tillintetgöra l. utplåna; äv. övergående i bet.: förorsaka (ngn) lidande l. svåra levnadsvillkor, plåga l. utarma. G1R 11: 329 (1537). Medh mödho oss wår Modher födher, / Werlden oss plåghar och vthödher, / Sidst wij til dödhen lende. Forsius Spec. A 3 b (1620). Tå the förnummo thet Kong Hans wille then Swenska Adelen vthöda, vpsade the honom Huldskap. Girs G1 169 (c. 1630). De ännu alltjämt talrika krigen och gränsfejderna .. bidraga .. öfverallt att utöda den friborna vapenföra befolkningen. EkonS 1: 44 (1891). (Hästen) är utödd, förstörd af lifvet, ledbruten och groteskt ful. Böök SvStud. 284 (1913).
b) med avs. på (art l. bestånd av) djur l. växt: utrota (se d. o. b); äv.: döda. Vij haffve förstott .. att menige man haffver fasth niderlagt her till the elgzdiur här i landet vancke pläge, så att the nu snartt äre alle uthödde. G1R 26: 809 (1556). Åkrens kiörande och trädande åhret förut än han besås skal, skier förnämligast til ogräsets utödande. Stridsberg Åkerbr. 125 (1727). De (dvs. vargarna) utödas .. med förgiftade hundar af mercurium, hvaraf de äta och tumla straxt ned. Nordholm Djurf. 28 (1749). Den utödning av viltbeståndet i Lappmarken, som den från svenskt håll bedrivna ärjemarkshushållningen medfört. Rig 1949, s. 140.
3) (numera mindre br.) öda bort (ngt, särsk. dels skatt l. penningmedel o. d., dels liv l. kraft o. d.). Nah. 2: 10 (Bib. 1541). Besinnen doch att j vthööden edhart Lijf förr än tijder är. PJGothus UndLära H 2 a (1592). (Han har) hela Republiquens förmögenhet och medel aldeles utödt. Nordberg C12 1: 467 (1740). SAOL (1986).
(12) -ÖGD. (†) som har utstående ögon, glosögd. 3SthmTb. 3: 91 (1600). Den goda pigan var utögd, med stora, ända till gråhet gränsande ljusblå ögon. Almqvist TreFr. 3: 82 (1843). SAOL (1973).
(1 f, 5 b) -ÖKA, -ning. gm att infoga l. lägga till ngt ge (ngt) större utsträckning l. bredd l. omfång l. omfattning, utvidga; äv.: öka antalet av (föremål l. företeelser av ngt l. visst slag); äv. abs. (se särsk. b); äv. bildl. Kunderna är nöjda med de utökade öppettiderna. NorrlS 1–6: 67 (c. 1770). Den nyligen utkomna, starkt utökade andra upplagan af .. atlasen. NDA 1911, nr 284, s. 4. Museet (har) betydligt utökat sin samling af taktegel från Stockholm och trakten däromkring. RedNordM 1912, s. 22. Fysikaliska kuranstalten i Stockholm har i dagarna utökat sina behandlingsmetoder med det .. s. k. Roddbadet, ett förstärkt halvbad. SvD(A) 26/5 1923, s. 7. Ett utökat direktinflytande i den offentliga verksamheten. SäljSkiten 140 (2009). särsk.
a) med avs. på areal l. område l. bebyggelse l. byggnad o. d. I Sverige pågår nu .. statsinköp af skogar till kronoparker år från år, och reviren utökas och arronderas så småningom. SvTidskr. 1895, s. 80. Det är en låg ryggåsstuga med ett enda rum, vilken på endera eller bägge gavlarna utökats med högre tillbyggnader innehållande bodar eller kamrar. TurÅ 1933, s. 6. Rackarn köpte det bästa och utökade gården därtill. Sandgren Förklar. 85 (1960).
b) med avs. på verksamhet l. rörelse l. handel o. d. (med tanke på omfattning l. omsättning o. d.): expandera; äv. abs.; jfr -vidga 3 b. Att något måste göras för att sänka tillverkningspriset å de olika varorna och därigenom kunna bibehålla den utökade marknaden. TT 1898, Allm. s. 186. Utökning och omorganisation af kartverkets ekonomiska afdelning. PT 1914, nr 95 A, s. 3. (Han) hade fått anställning på ett tryckeri, som skulle utöka. Fogelström FörvStad 126 (1966).
(11) -ÖKNA. [ssg av ut, adv., o. en avledn. av öken] (†) med avs. på skog l. åker o. d.: ödelägga l. skövla l. förstöra; jfr -öda 1. HSH 40: 67 (1664). (Råg sås på svedjemarken) hvaraf mera boskap födas kan och mera giödsel erhållas till at upgiöda den öfver alt i bergslagen magra åkren med, som eljest blir utöknad, til bergslagens undergång och förminskning. 2RARP 6: 161 (1731). Om .. någon nu utöknat sin skog, vore marken till återväxt i behåll. NoraskogArk. 6: 81 (1813).
(12) -ÖRA. (†) ytteröra. Retzius Djurr. 123 (1772). Östergren (1965; angivet ss. mindre br.).
(2) -ÖSA, förr äv. -HÖSA, -ning; -are (tillf., TNCPubl. 84: 229 (1986) osv.). [fsv. utösa]
1) med avs. på innehåll (i sht vatten l. annan vätska) i (ngt som tjänar ss. l. erinrar om) kärl l. behållare o. d.: ösa l. hälla ut (från l. ur l. i l. över ngt). I thet gamble watn och rennor som vtwr gruffuene tilförende vtöst är eller och än nw her effter vtöszas kan. G1R 7: 24 (1530). Man låter (under åskväder) koffertarne och öfriga persedlar intaga sin plats under taket på Canoten, från hvilken vattnet beständigt får utösas. Gosselman Col. 1: 230 (1828). Den uti noten .. hoppackade sillen, utöses då med kassar i båtar, som ligga omkring waden. Ekström AfhFiska 24 (1845). särsk. (†) i fråga om kroppsvätska o. d., särsk. dels med avs. på blod l. tårar o. d.: utgjuta (se d. o. 1 a), dels med avs. på mag- l. tarminnehåll: avlägsna l. göra sig av med. Genom Vpkastningh .. vthöses then Spijs och Drick, som nyligen intaghen är. Palmchron SundhSp. 293 (1642). Jagh finner ingen kärare tröst / Än Jesum som migh återlöst / Och haar för migh sin blodh vtöst. Ps. 1695, 19: 2. (Halsvenerna) voro öpne och utöste en myckenhet blod öfveralt i rummet. Acrel Chir. 113 (1759). Nordforss (1805; med avs. på tårar).
2) (†) gm ösning tömma (ngt, i sht gruva l. brunn o. d.) på vatten (l. annan vätska). En grundlös brun, som icke kan vthösas. PErici Musæus 5: 94 b (1582). Migh är thet icke nu annars mögheligit hända, än såsom thet är omögelighit at vthösa thet stoora Haffuet medh eena Skeedh. PPGothus Und. P 6 b (1590). Vid utösning och rymning af grufvan, vid malmsläpningen samt till byggnadsarbete användes .. kronodagsverken. Hultin BergshFinl. 24 (1896).
3) (utom i b numera mindre br.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2: ösa ut (ngt); äv. dels: sprida l. breda ut, dels: tömma l. göra slut på; äv. dels i pass. övergående i dep., dels refl. (se b). RA I. 1: 338 (1544). Intil dess at lifskrafterne genom yttra lidandet allena, i småningom aftaga och utösas. Acrel PVetA 1793, s. 20. Dagens rimmare gjorde .. wäl .. om de, i stället för att säcktals utösa sina haltlösa poesier, i stället sökte att närmare införlifwa sig med denna alla wetenskapers wetenskap (dvs. filosofin). SvLittFT 1838, s. 784. En liten käpp, på hvilken han utöst hela sin talent i bildhuggeri. Knorring Ståndsp. 1: 125 (1838). särsk.
a) med avs. på tillgångar l. gåvor o. d.: göra av med (på ngt l. ngn) l. förslösa l. förskingra; äv.: gm slösande tömma (ngt). G1R 12: 254 (1539). Barnafeld bliffver af den gemene hopen beskylter oppenbarligen .. det han skall haffva utöst alle landzens rijkedommar. OxBr. 10: 202 (1617). De dyrbaraste gåfvor utösas ofta af den lekande Naturen under den mildaste himmel. Bellman (BellmS) 1: 58 (c. 1769, 1790). Tilldess .. (drottning Kristina) hwarken hade gods och gårdar mer att gifwa adelsmännen eller penningar att utösa på konstnärer och kringstrykande äfwentyrare. Afzelius Sag. VIII. 2: 303 (1857).
b) (fullt br.) (mer l. mindre mångordigt l. i stark sinnesrörelse) ge uttryck för (känsla l. tanke o. d.), särsk. i uttr. utösa sin vredes (l. vredens) skålar över ngn l. ngt (se skål, sbst.2 1 f slutet); förr äv. refl.: uttrycka sig (i sht på ett beklagande l. fördömande sätt). Ordspr. 15: 28 (Bib. 1541). Lars Johanszon, huilcken .. sin etterfulla ondska .. igenom een wederstyggelig smädeskrifft hafwer uthööst. 3Saml. 7: 52 (1670). Et beröm, som kan utösas på alla, hedrar ingen. Lagerbring 1Hist. 2: 258 (1773). De tidningsutgifvare, som .. egde säte och stämma (på riddarhuset) .. läto sina tidningar dagligen utösa så mycken smädelse mot Adeln, att (osv.). Hellberg Samtida 2: 54 (1870). Fru Klara hade alltid utöst sig i indignerade omdömen öfver föräldrarnas vårdslöshet. Geijerstam LycklMänn. 60 (1899). Han måste ha någon att utösa sin galla över. Siwertz Sel. 2: 135 (1920).
(9) -ÖVA, -ning; -are (se avledn.), -erska (tillf., SvD(A) 21/2 1925, s. 8 (: idrottsutöverska), osv.). [fsv. utöva]
1) utföra (vissa handlingar l. viss verksamhet) l. bruka l. tillämpa (vissa regler l. visst beteende o. d.), praktisera (se d. o. 2); äv.: verkställa l. åstadkomma l. göra l. förrätta (ngt); förr särsk. i uttr. i utövningen, i praktiken (se praktik, sbst.1 1 a β). Lind (1738). Menniskan har .. at utöfwa sitt fria wal, och efter omständigheterna besluta eller åtminstone samtycka til görande eller låtande. Bergklint MSam. 1: 101 (1781). Menniskan, i sitt naturliga tillstånd, saknar håg till det goda, och kraft till dess utöfning. Hagberg Pred. 1: 7 (1814). Britanniens Statsförfattning .. så felaktig den må vara i theorien, så förträfflig har den visat sig i utöfningen. Tegnér (WB) 4: 98 (1823). Han beskyddade de små och utövade en hänsynslös hämnd för alla orättvisor. Kjellgren Smar. 138 (1939). Birgitta utövade mycken välgörenhet bland de fattiga och arma. Moberg SvH 1: 236 (1970). jfr plikt-utövning. särsk.
a) med avs. på teori l. lära l. färdighet l. tro l. religion o. d.: praktisera l. tillämpa. BtFinlH 2: 359 (1670). Uti Christendomens utöfning började wisa sig mindre allwar, och de ogudagtigas hop ökas i samma mon, som Församlingen utwidgades. Möller Kyrkoh. 95 (1774). När Wilhelm III .. vägrade utöfva den läkande förmåga medelst handpåläggning, som från urminnes tider varit de engelska konungarnes privilegium, väckte detta mycken anstöt bland hans undersåtar. Kruhs UndrV 76 (1884). Morerna i Spanien utmärkte sig för stor fördragsamhet med det underkuvade folkets religion, vilken fick fritt utövas. Lagergren Minn. 3: 267 (1924). jfr tros-utövande o. religions-utövning. särsk. (†) med avs. på patent l. uppfinning o. d.: omsätta i praktiken. I Sverige ålägges patentinnehafvaren att inom viss tid hafva utöfvat sin uppfinning. Agardh o. Ljungberg II. 2: 144 (1856). SFS 1893, nr 36, s. 1.
b) med avs. på yrke l. arbete l. konstnärlig verksamhet l. idrott o. d.: bedriva l. idka l. syssla med; äv.: sköta l. uppehålla l. förestå (tjänst l. ämbete l. verksamhet o. d.). Nyström (1794). Noggrannhet, som är så nödvändig vid utöfningen af detta (domar)ämbete. De Geer Minn. 1: 82 (1892). Många stå troligen upptagna (i husförhörslängderna) under yrken som de för länge sedan upphört att utöfva. EkonS 2: 39 (1894). Han utövade under yngre år en omfattande .. vetenskaplig författarverksamhet. LAT 1954, s. 36. Kunde man tänka sig en mörkare framtid än den där människor tittar på idrott istället för att utöva den? Jörgensdotter BergDöttrar 323 (2009). jfr konst-, musik-utövande o. konst-, musik-, sport-, tjänste-utövning. särsk. ss. p. pr. i adjektivisk anv., om ngn som (mer l. mindre yrkesmässigt) utövar konst l. idrott o. d.: verksam l. praktiserande, särsk. i uttr. utövande konstnär. Atterbom Minn. 86 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Mannen, som .. skulle intaga en bland de allra främsta platserna bland våra utöfvande idrottsmän. TIdr. 1897, Julnr s. 42. Utövande konstnär, (dvs.) inom upphovsrätten benämning på artister såsom skådespelare, musiker och sångare. NE (1996).
c) i fråga om att påverka ngn l. ngt l. söka uppnå sina syften.
α) med avs. på makt l. kontroll o. d.: verkställa l. fullgöra; särsk. i uttr. utöva regeringen (se regering 1 a). 2RARP 16: 53 (1747). Konungen egde med sitt statsråd helt och hållet den utöfwande magten, äfwensom han jemte national-församlingen deltog i den lagstiftande. Ekelund NAllmH II. 2: 71 (1838). Men också var det ett lika förnuftigt som ädelt välde denna hustru utöfvade. Carlén Skuggsp. 1: 91 (1861, 1865). Samhällets rätt att utöva en viss kontroll över beståndet av äldre byggnadsverk .. är allmänt erkänd i de flesta europeiska länder. Rig 1953, s. 25. I ett fritt samhälle bör statsmaktens utövning ligga inom gränserna för medborgarnas lojalitet. FinT 1955, s. 98. jfr makt-, regerings-utövning.
β) med avs. på lag l. rätt l. rättighet o. d.: tillämpa l. utnyttja; äv.: verkställa. Som lagen i strängaste måtto blifwit utöfwad emot fadren, så bör man (osv.). 2BorgP 8: 920 (1743). Swenska Folkets urgamla rätt, at sig beskatta, utöfwas af Riksens Ständer allena wid Allmän Riksdag. RF 1809, § 57. De .. som tog sig till vallokalerna för att utöva sin rätt att rösta, riskerade bokstavligen sina liv. KvällsP 28/2 2005, s. 2. jfr rätts-utövning.
γ) med avs. på inflytande l. intryck l. verkan o. d.; äv. med sakligt subj. Vågorne stötte .. mycket snedt på vallarna genom tangerande linier, och utöfvade således ej häftigaste styrkan på staden. VetAH 1756, s. 144. Talaren (övergick) till att i korthet beröra de inverkningar fattigdomen utövar på människokroppens byggnad och livsduglighet. Lidforss Dagsb. 53 (1905). Kristina närde .. en stark passion för teatern. På den här punkten utövade hennes mor faktiskt ett gott inflytande på sin dotter. Englund Silverm. 153 (2006).
d) föröva l. begå l. göra sig skyldig till (ngt, särsk. brott l. våld l. grymheter o. d.). En himmelsskriande blodsynd är på vårt arma land utöfvad. HSH 1: 278 (1743). Månne en Schach Nadir, med en lika makt, i Europa kunnat utöfvat samma våldsamheter och grymheter, som i Persien? Rosenstein 2: 337 (1789). Ofta ser presten lagbrott begås, och fylleri utöfvas opåtaldt på marknader, auktioner samt tillåtna och otillåtna krogar. Agardh BlSkr. 2: 130 (1839). Det skulle vara förödande för en rättsstat om polis och säkerhetsstyrkor utövar våld utanför lagen. DN 7/7 1993, s. A2.
e) (†) med avs. på egenskap l. känsla l. sinnestillstånd o. d.: visa l. uttrycka (i handling); äv. refl., med sakligt subj. Jag fruchtade det han skulle mot dig utöfwa det hat, som han burit til din Fader. Mörk Ad. 1: 180 (1743). Senaten, hvilken det icke vore tillbörligt att betaga dess rätt att utöfva så väl nåd som stränghet. Kolmodin TacAnn. 1: 37 (1833). Denna kärlek för vår omvårdnad, uttrycker och utöfvar sig annorlunda hos mannen och fadren, än hos qvinnan och modren. Agardh o. Ljungberg II. 1: 248 (1854).
2) (†) refl.: förkovra sig l. grundligt öva sig (i l. på ngt); äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: fullärd. Ingen wardt fordom Dagar hållen för Poët, med mindre han war utöfwad i all Philosophi och Werldzlig Wijsheet. Spegel GW 1 (1685). Han (är) fuller något swag uti sine Studier, emedan han, såsom månge andre, för fattigdoms .. skull, icke hafft tilfälle, at sig, som sig bordt utöfwa. VDAkt. 1736, nr 432. Derföre arbeta de på alt giörligit sätt med alla möjeliga stämplingar at få et större och widare fält at utöfwa sig på. Oelreich 78 (1755). (Förgyllning av järn) måste genom försök och utöfning läras. Rinman JärnH 498 (1782).
Avledn. (till -öva 1): utövare, m.//ig. om person som utövar ngt. Landell Bligh 162 (1795). Konungen (har) såsom utöfvare af den verkställande makten, rätt att utfärda rent administrativa förordningar. Nyström Svedelius 1: 202 (1887). Han tycktes .. hysa stor vördnad för de intellektuella yrkena och deras utövare. Hedberg VackrTänd. 120 (1943). jfr konst-, makt-, musik-, sport-, svartkonst-, trafik-, tros-utövare m. fl.

 

Spalt U 1387 band 37, 2013

Webbansvarig