Publicerad 2012   Lämna synpunkter
URSON, m. l. r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr nor., t. urson; sannol. av eng. urson, av fr. ourson, dimin. till ours, björn, av lat. ursus, till den rot som äv. föreligger i gr. ἄρκος, sanskr. ́ṛkṣaḥ]
(†) (individ av) arten Erethizon dorsatum (Lin.) F. Cuv., nordamerikanskt trädpiggsvin; jfr BORST-SVIN. 1Brehm 1: 365 (1874). Ursonen .. säges .. med stor fördel utdela slag med sin tämligen korta men breda och kraftiga samt med hvassa taggar besatta svans. FoFl. 1910, s. 65. 2SvUppslB (1954).

 

Spalt U 869 band 36, 2012

Webbansvarig