Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(1 g) UPP-VINKLA, -ing. vinkla (ngt) uppåt. Ling As. 381 (1833). Bentaget utföres med noga iakttagande av fotledernas uppvinkling och sträckning. IdrIMar. 1935, s. 104.
(1) -VINSCHA, -ning. lyfta (ngt) med hjälp av vinsch. Styrmannen hade förehållit R., som var berusad och behjelplig vid kolkorgarnes uppvinschning ur lastrummet, att härvid iakttaga försigtighet. SD(L) 1901, nr 588, s. 2.
(1) -VIPPA, -ning. (numera bl. tillf.) vippa l. luta l. tippa (ngt) uppåt; i sht ss. vbalsbst. -ning. Möller (1790). I stället för att stanna och precisera skottet, briljerade han med en uppvippning av bollen med vänster hand och skott med höger. IdrBl. 1935, nr 91, s. 6.
-VIRA, -ning. särsk. till 9: vira l. linda upp (ngt (på l. omkring ngt)). Eller upwiras det på en rund tång som är uti visz grad af heta wärmd, at håret ey förbrännes. Kiellberg KonstnHandtv. Peruquem. 4 (1753).
(1) -VIRVLA, -ing. förmå l. komma (ngt) att virvla upp l. sättas i rörelse; äv. intr.: virvlande stiga uppåt. VetAH 1739, s. 58. Hufvudbyggnaden, ifrån hvars ena gafvel rök upphvirflade. Blanche Bild. 2: 224 (1864). Talaren (fördömde) nu existerande sopningsmetoder, genom hvilka moln af damm och orenlighet upphvirflas å stadsgatorna. TT 1901, Allm. s. 229.
-VISA, -ning (se d. o.); -are (numera bl. tillf., 2BorgP 3: 40 (1726) osv.). [fsv. upvisa]
1) (†) till 1: förmå (ngn) att (resa sig upp o.) ge sig iväg; sända fram l. bort o. d. Dem tvenne prästmän, som äro opviste aff Clero (dvs. prästerskapet), kan man seija, att (osv.). RP 6: 454 (1636). Om de fattige bekomma stipendium i penningar, kunna de .. qwitt wara den owisshet, som med communitetet är, att somblige tijder om åhret upwijsas [de] ifrån diskarne. Annerstedt UUH Bih. 2: 151 (i handl. fr. 1671).
2) till 1 b, 8 (a,) b: visa (ngt) gm att lyfta upp det (i luften), visa upp; äv. (o. numera nästan bl.) i utvidgad l. allmännare anv. (utan tanke på lyftande o. d.): (till allmän l. öppen beskådan) (före)visa l. förete; äv. (o. utom i a o. b i sht) med avs. på ngt abstrakt, särsk. dels resultat l. förmåga l. egenskap o. d., dels i sht förr äv.: påvisa o. d.; i sht förr äv. med indirekt personobj.; äv. (numera bl. tillf.) refl. Metoden uppvisar mycket lovande resultat. Hon har alltid uppvisat den bästa tankeskärpa. Liggia nu alle taall på R(äkne) B(änken) hwilcket .. kallas .. Totus, såsom thenne R(äkne) B(änk) vpwiser. Rizanesander Räkn. 8 a (1601). Gode män, som .. sitt betänckiande ther öfwer ingifwa, hwilcket lijkwäl sielfwe parterne altid tees och upwijsas ska. Schmedeman Just. 590 (1669). Guhlsiukan är een sådan Siukdom .. som sig med owanliga Fleckar upwijsar. Lindh Huuszapot. 210 (1675). En Krigzknecht .. högg honom hufwudet af .. och upwijste det samma för hela Krigzhären. Ehrenadler Tel. 77 (1723). Han dömes .. såsom mördare .. för det motsatsen icke kunnat uppwisas. Biberg 3: 104 (c. 1823). Kolföreningarna uppvisa .. en speciell reaktionströghet. Smith OrgKemi 2 (1938). särsk.
a) med avs. på handling l. urkund o. d. (avsedd att styrka rättighet l. kvalifikation o. dyl.) l. (arbets)prov o. d. (avsett att osv.). Widh Första äskningenn skall han opwijsa sitt bördes breeff och Lärebreeff. Silfverstolpe BokbSthm 216 (i handl. fr. 1630). 1721 13/10 förekom styckmästaren Jonas Björn .. begärandes att få oppvisa mästerstycket. Löfgren TenngjH I. 3: 30 (1950; i referat av handl. fr. 1721).
b) med avs. på exemplar o. d. ss. alstrat av l. tillhörande det som anges med subj., stundom närmande sig l. övergående i bet.: ge prov på. Landskapets flora uppvisar ett flertal fridlysta växter. 2SAH 1: Föret. 4 (1801). Den åldriga, härliga katedralen, en af de skönaste byggnader gotiken har att uppvisa. Ödman VexlBild. 41 (1887, 1893).
Avledn. (till -visa 2): uppvisbar, adj. som kan uppvisas; i sht förr äv.: som kan påvisas (jfr uppvislig). Ofvan antydda .. ändringar, hvilka, på grund af uppvisbara motsvarigheter, vid runtolkningar kunna försvaras. 2VittAH 26: 353 (1868). Uppkomsten af en ny individuel själ är icke en direkt verkan af föregående, empiriskt uppvisbara psykiska orsaker. Rein Psyk. 2: 17 (1891). jfr o-uppvisbar. uppvislig, äv. uppviselig, adj. (†) som kan påvisas; jfr påvisbar, uppvisbar. Biberg 1: 31 (c. 1814). Quennerstedt Flyttfågl. 26 (1898).
-VISNING. [till -visa] motsv. -visa 2: handlingen att visa upp ngt l. visa upp sig l. förhållandet att ngt visas upp; äv. (o. numera i sht) konkretare, särsk. dels om för bedömare l. (större) publik o. d. organiserat uppvisande av ngt, dels mer l. mindre pregnant, om (särdeles) skickligt l. konstfullt l. imponerande utförd handling; i sht förr äv.: påvisande (av ngt). At Wäxlarens Man icke får något rätt swar och beskied innan ett dygn efter upwisningen af brefwet. Schmedeman Just. 613 (1671). En uppvisning af åtskilliga .. strukna eller rättade ställen (i NT:s text). SvTidskr. 1873, s. 367. På samma plats, där Buffalo Bill brukat haft sina uppvisningar. TT 1895, Byggn. s. 83. (Jazzbandet) hade .. en uppvisning för kapellmästaren på ”Siam”. Asklund Fanfar 107 (1934). Ericas uppvisning hjälpte inte. Finland vann damkampen med 212–175. DN 6/9 1999, s. A1. jfr dans-, häst-, mannekäng-, simultan-, teknik-uppvisning m. fl.
Ssgr: uppvisnings-dag. dag för uppvisning. TjReglArm. 1889, s. 217.
-match. match som utgör uppvisning (o. inte tävling o. d.). Hr Holmberg har .. i Dalarna haft en del livligt senterade uppvisningsmatcher. Swing 1920, nr 1, s. 6.
-nummer. nummer (se d. o. 7 b) avsett l. ägnat ss. uppvisning. Vattenidrottsfestens program .. visar en stor omvexling i uppvisnings- och täflingsnummer. NordIdrL 1901, s. 291.
-program. program (se d. o. 2, 3) för uppvisning. Ett uppvisningsprogram bör .. omfatta: bevakningstjenst-, marsch- och stridsöfningar. KrigVAH 1883, s. 149.
-stil. stil (se stil, sbst. III 3) (påtagligt) kännetecknad av (ngns) uppvisning; särsk. (o. i sht) i förb. med prep. i. Publiken hade nog rätt att fordra, att matchen ej gick i uppvisningsstil. Swing 1923, nr 15, s. 8.
((1,) 10) -VISPA, -ning. bearbeta (ngt, i sht matvara) färdigt gm vispning (så att det höjer sig). Äggen skiras .. derpå tillslås litet vatten och alltsammans uppvispas till skum. Leufvenmark Vin. 1: 6 (1869).
(1) -VITTRA, -ing. (†) utvittra (uppåt) l. avdunsta; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret, särsk. om utvittring. En ortz enskylta Climat, belägenhet, Jordmån, Mineralier, Upwittringar, Haf, Siöar, Träsk etc. Block Progn. 30 (1708). Lindfors (1824).
-VRIDA, -else (, Lind 1: 206 (1749)), -ning.
1) till 1, 7: vrida (ngt) upp(åt); numera i sht i p. pf. Rinman 1: 868 (1788). För det fall att lågan nu synes liten, uppvrides regleringsskrufven. TT 1876, s. 28. En äldre kretensare med uppvridna mustascher. Anderson Brev. 540 (2004).
2) (†) till 10: gm vridande bearbeta (ngt); särsk. med avs. på våt tvätt: vrida vattnet ur. Tå dottren opwredh kläderna i farstuffuu. Murenius AV 50 (1640). Auerbach (1915).
3) (numera bl. tillf.) till 12: gm vridande öppna l. veckla ut l. lösa upp (ngt). Serenius Nnn 3 a (1734). Han .. uppvred icke .. locket. Almqvist GMim. 3: 246 (1842).
(1) -VRÄKA, -ning. vräka upp (ngn l. ngt); ss. vbalsbst. -ning förr äv. konkret, om ngt som vräkts upp. At en .. Hwalfisk .. war thär upwräkter. Peringskiöld Hkr. 1: 342 (1697). Upvräkningar på strander medföra gemenligen sådana hafsfoster, som lefvat ej långt derifrån. Bergman Jordkl. 2: 377 (1774).
(3) -VÄCKA, v.1 (†) ta upp (vak o. d.); förr äv. med avs. på is: ta upp vak(ar) l. ränna o. d. i (anträffat bl. i p. pf.). Som Isen var till det smala Sundet, emellan Rügen och Pomern, 1/2 mihl vpväckt ifrån Stralsund. HC12H 1: 114 (c. 1734). Under vakens uppwäckning. SkandFisk. Bih. 18 (1837). Östergren (1965; angivet ss. mindre vanligt).
(10) -VÄCKA, v.2, -else (se avledn.), -ning; -are (se avledn.). [fsv. upväkkia] (eftertryckligt) väcka (ngn); särsk. (o. numera i sht, i sht i religiöst spr.) dels med avs. på död person: få att (åter)uppstå, väcka till liv (särsk. i uttr. uppväcka (i)från de döda), dels i bildl. anv. (se slutet). Så som fadhren vpwäcker the dödha och gör them leffuandes, så (osv.). Joh. 5: 21 (NT 1526). Han skal .. på ytterste Dagen upwäckia osz ifrån the Döda. Swebilius Cat. 2: 51 (1689). Natten derpå mellan kl. två och tre uppväcktes han och bortfördes. Fryxell Ber. 3: 286 (1828). jfr o-uppväckt. särsk. i bildl. anv. särsk.
α) få (ngn) att vakna till insikt l. engagemang l. handling(sberedskap) o. d. (vars närmare art framgår av sammanhanget, i sht förr särsk. gm bestämning inledd av prep. till l. bestående av inf.-förb.); äv. med avs. på samvete (se särsk. α) l. hjärta o. d. i mer l. mindre metonymisk anv.; numera i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; förr äv. dels närmande sig l. övergående i allmännare anv.: liva l. uppmuntra l. uppmana l. egga o. d., dels i fråga om ngt negativt (se β). (Att den bedrövade) pläghar läsa och bidhia noghra Dauidz psalmer .. vppå thet gudh motte vpwäckias till barmhertugheet. OPetri 1: 91 (1526). Thet är och witterligit, at E. F. N. .. sina predikanter vpwechte (den katoliserande) liturgien emootsäja. Lundström LPGothus 1–2: Bil. 1, s. 2 (1595). (Prästerna skall undervisa om nattvarden) på thet åhörarenas Hiertan måge upwäckas, til at ofta, och åtminstone tre eller fyra resor om åhret (begå densamma). Kyrkol. 11: 1 (1686). Han var socialdemokrat på sin tid, liksom alla uppväckta och godhjärtade borgare voro det. Böök 1Ess. 183 (1913). särsk.
α) i fråga om andligt uppvaknande, i sht (i sht teol.) bestående i insikt om ens antagna syndfullhet. Inghen (kan) komma till Christum .. medh mindre then helghe ande rörer, kallar vpwäkier och dragher honom till Christum. OPetri 1: 41 (1526). När Gudh vpwäcker Samwetet och thet begynner blifwa oroligt, kan tå någen Werldenes ting stilla thes qwahl? Spegel Oliw. A 2 a (1675). Den är en upwäckt menniska, som har gifwit sig in på omwändelsens wäg, så att hon är wid desz början. Schartau Pred. 221 (1823).
β) (†) i fråga om väckande av ngn i mer l. mindre negativt avseende, närmande sig l. övergående i bet.: (upp)egga l. uppvigla o. d.; jfr γ α. The (ville) med saadana och andra flere falska stemplinga wpweckia then menigeman emoth oss. G1R 2: 100 (1525). Jag blef af et sådant swar förstörd, och til högsta wrede upwäckt. Ehrenadler Tel. 622 (1723). När Luthers reformation uppväckte furstar och folk till oro och strid. 2SAH 49: 40 (1873).
β) (åter) ge (ngt) liv(skraft) l. funktionalitet l. aktualitet o. d.; jfr γ. På thet Herren skal vpweckia sitt ord som han offuer migh talat haffuer. 1Kon. 2: 4 (Bib. 1541). Där wädret med Pusten indrifwes och upwäcker de glödgande Kolen till häftigaste werkan. Rinman JärnH 328 (1782). (Maskinens) magnetfält får .. ej vara uppväckt, utan magnetlindningen vara bruten. TT 1897, M. s. 73.
γ) åtm. delvis äv. med anslutning till upp 8, med avs. på ngt som uppstår gm det skeende som beskrivs: ge upphov till l. framkalla l. åstadkomma; särsk. (o. numera företrädesvis) med avs. på känsla l. reaktion l. sinnestillstånd o. d. (äv. mer l. mindre latent sådan(t), ss. matlust o. d., med obj. i sg. best. utan klar avgränsning från β); i sht förr äv. dels med avs. på ngt konkret (se β, γ), dels med indirekt personobj. (se särsk. γ). Iudhana .. vpwäcte förfölyelse emoot Paulum och Barnaba(m). Apg. 13: 50 (NT 1526). Guds dom, som mächtigh är upwäckia troon uti små barn genom Döpelsen. KOF II. 2: 74 (c. 1655). Den där token talar så, at han snart skulle kunna uppwäcka mat-lusten hos folck. Modée Dår. 10 (1741). Stort uppseende uppväckte under riksdagens lopp några föredrag i Folkets hus om preventiva medel. Billing LevnBiskop. 159 (1910). Vad det var hos mig som uppväckt hans hat vet jag inte. Edfelt Slagf. 47 (1952). särsk.
α) (numera bl. tillf.) med avs. på osämja l. tvedräkt o. d., i sht förr äv. uppror o. d. (jfr α β). Wij haffuom fwnnet thenna mannen .. vplop vpwekiandes allom Judhom offuer heela werldena. Apg. 24: 5 (NT 1526). Theremot befinnas at then öfwerklagade classification the handlande emillan mycken split och oenighet upwäckt. 2BorgP 6: 316 (1738).
β) (numera mindre br.) med avs. på yttre fysiskt l. fysiologiskt förhållande. The serdeles perseler, hwariom Ledemoth och siukdom tilbundne, såsom .. sömpnhielp, matsmältande saker, Köttgörande, och blåsor vpwäckiande. Schroderus Comenius 795 (1639). Thet elfte (år) sen en eld i Stockholms Slått vpwäcktes. Runius (SVS) 2: 70 (1708). I all slags Vattusot, bör svettning vpväckas utan tilhjelp af någon utvärtes hetta. VeckoskrLäk. 5: 29 (1784). Bergholm Fys. 4: 23 (1925).
γ) (†) med avs. på ngt (konkret) med specifik funktion l. uppgift l. kvalitet, särsk. person; särsk. med personsubj. (särsk. Gud): låta uppträda l. uppstå. Ath ha(n)s brodher skall tagha hans hustru, och vpwäkia sinom brodher säädh. Luk. 20: 28 (NT 1526). Under en tidrymd af sexton århundraden uppväckte Gud profeter. Modin Pascal 107 (1890).
Avledn.: uppväckare, m.//ig. [fsv. upväkkiare] (numera bl. tillf.) person som uppväcker (ngn l. ngt). (De) siälarna öffuerantwarda j Christi trogna hender, theres trogna sengeförare och vpwäckiare. PErici Musæus 2: 339 b (1582). En av den finska rasens uppväckare. Lagerlöf Top. 357 (1920).
uppväckelse, r. l. f. [fsv. upväkkilse] (utom i slutet numera bl. tillf.) handlingen att uppväcka ngn l. ngt, i sht förr äv. låta ngn l. ngt uppträda l. uppstå, förr äv. liva l. uppmuntra l. uppmana l. egga ngn, l. förhållandet att uppväckande osv. äger l. ägt rum. Twædræktx opreselse ok nyth örlegx op vækelse. G1R 4: 162 (1527). The Drömar som äre Orsaker till tillkommande gerningar, äre en upwäckelse till att göra något. Forsius Phys. 345 (1611). Glöm ej att sända mig et Ex. af Svenska Acad:s Handl. sedan dess uppväckelse. Porthan BrCalonius 458 (1798). I mitt närvarande accablement (dvs. betryckthet) har detta prof af Tit. hågkomst varit för mig en verkelig uppväckelse. Leopold (SVS) II. 4: 222 (1810). särsk. (fullt br.) motsv. -väcka slutet α α, om andligt uppvaknande; särsk. i uttr. ngn till uppväckelse. LPetri 1Post. V 6 a (1555). Herren har inom Swea land .. låtit .. (sitt ord) predikas syndaren til upwäckelse. PH 15: 546 (1793). I uppväckelsens djupaste betryck har man .. alltid ett stort faktum att hålla sig till: kyrkportarna stå alltjämt öppna. Giertz Kyrkofr. 31 (1939).
(8) -VÄDRA, -are (SvBL 1: 186 (1858) osv.). (numera bl. tillf.) gm vädrande upptäcka l. leta upp (ngt l. ngn); äv. i oeg. l. bildl. anv. (Han måste) rätta thet som han .. sigh försedt förr än Miszdådaren får ährendet vpwädra och aff thet tilfället sedan föra thet Thessaliske .. Folcket til affall. Sylvius Curtius 201 (1682). Liksom korpar upwädra aset, pläga desse upsöka fattiga Sterbhus. Nordenskjöld Oneir. 1: 107 (1783).
(1, 2) -VÄG. väg upp(åt); särsk. i uttr. på uppväg. BrefNSkolH 74 (1810). Frost och snö hvarenda uppväg täcker. Atterbom SDikt. 1: 228 (1837). Utom .. de talrika svenska och danska krigshärarna på upp och nedväg skymtar ett myller av alla slags resande. Svedenfors Gränsb. 1: 146 (cit. fr. 1933).
-VÄGA, v.1, -ning; -are (SvYrkeslex. nr 480, s. 1 (1957; till bet. 3) osv.). [fsv. upvägha]
1) (†) till 1: lyfta upp (ngt) (medelst hävstångsverkan o. d.). (50 pestdrabbade) vordo begrafne och var så starck tiäle i jorden, at man med nöd kunde vphugga stora jordtorfuer, och vpuäga them med vågor. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 80 (1602). Cannelin (1939).
2) till 7: (förmå) i vikt l. värde l. betydenhet o. d. balansera l. motsvara l. vara likställd med (ngt), väga lika med; särsk. (o. numera nästan bl.) om ngt positivt o. med avs. på ngt negativt som (till fullo) motverkas l. neutraliseras av det positiva; förr äv. dels (o. möjl. urspr.) med personsubj. (jfr 3) o. med bestämning inledd av prep. med vars styrda led betecknar det som balanserar osv. det med obj. betecknade (särsk. ungefär liktydigt med: gengälda l. kompensera (äv. med personobj.)), dels med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av (e)mot; jfr mot-väga 1, 2. Dessa obestridliga brister uppvägs mer än väl av hans många förtjänster. Thet ordet, Vicit, är .. så dyrt och ädhla, at ingen kan thet medh penningar vpwägha. LPetri 3Post. 90 a (1555). Skal nu menniskiors kiärleek och miskundsamheet öffuergå oc vpwägha Christi kiärleek och miskundsamheet? SLaurentii Ridd. D 3 b (1622). Finnes .. någon som will låtha läija sigh (till rusttjänst), då måste bonden opwäga then samma med penningar. RARP 6: 60 (1657). Denne Sten hade den natur, at när man lade honom på en Wigtskål, har han upwägit alla andra Saker, jemwäl de aldraswårasta. Bliberg Acerra 747 (1737). At vackert utseende ej upvägde emot brist af vett. Chenon Heywood 2: 32 (1773). Dessa (två partier) uppvägde hvarandra tämligen jämnt i allt hvad som rörde rikets allmänna styrelse. Adlerbeth Ant. 2: 280 (c. 1815). Himmelsk ä du inte, men du kokar ett utmärkt kaffe, och det uppväger mycket. Carlsson 4711 22 (1921).
3) till 10: (ta fram o.) väga ((viss (anvisad) mängd av) ngt) (för att kunna tas i bruk l. ställas till förfogande o. d.), väga upp; förr äv. om våg: (klara av att) väga; äv. bildl., i sht förr särsk.: värdera. Jtt(e)m Latth Måns Enssonn vpwegha 4 styckien dhe wogo 2 skip:d. VaruhusR 1539, s. 79 a. Hwad her Johannis Svalandri tienst wedkommer, vthi Militien som vthi det Wördiga Consistorio så högdt vpwäges. VDAkt. 1653, nr 225. Det ähr bekant att ett betzman, som sielfft väger allenast några marker, kan upväga några lispundh. Polhem ESkr. 3: 155 (c. 1705). Till hvarje kilogram hallon uppväges 500 gram socker. Grafström Kond. 97 (1892).
((3,) 10) -VÄGA, v.2, -ning. (†) bana l. röja väg; äv. tr., med avs. på dels väg o. d., dels ngt som förses med väg. Then som om wintern icke vill hiälpa till att uppväga sin[a] kyrkiovägh[ar]. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 104 (c. 1640). Oppwäga, där som är igen-yyrt. Columbus Ordesk. 20 (1678; uppl. 1963). Uppväga .. (dvs.) förse med vägar. Östergren (1965; angivet ss. mindre vanligt).
(1) -VÄLLA, -ning. [fsv. upvälla] om ngt mer l. mindre flytande: välla upp (förr äv. dels i fråga om att vätska jäser l. bubblar o. d., dels om jord o. d.); förr äv. tr. (särsk. om källa o. med avs. på vatten): välla upp med l. uppvällande frambringa; äv. bildl. (förr äv. med subjektsväxling, särsk. om hjärta o. d.). Tå sågh man watnet vpwella. 2Sam. 22: 16 (Bib. 1541). Lijka såsom Wijn eller Öhlet uti en Tunna vpwäller och giäser. Fernander Theatr. 70 (1695). Uti Italien och Gallia Narbonensis äro källor, som upwälla warmt watn, hwilket brukas til bad. Linné Diet. 2: 27 (c. 1750). Då jag tänker tilbaka .. hur upväller hjertat af glädje! Enbom Gessner 52 (1794). Vi fingo se en liten uppvällning af jord, och under denna tittade vår gudomliga ärt .. fram med ett utslaget blad. Bremer Pres. 260 (1834). Om alla klara tankar och alla rika känslor uppvälla ur personlighetens djup. Wikner Lifsfr. 1: 40 (1865).
(1, 3) -VÄLTA, -ning. särsk. till 1: välta (ngt) o. därvid få det att (rullande) förflytta sig upp(åt); särsk. med avs. på timmer. VDR 1674, s. 263. Medgiver ej utrymmet virkets uppläggning i ”flatvältor”, uppvältas det .. i höga vältor. SvSkog. 838 (1928).
(1) -VÄLTRA, -ing. vältra upp (ngt); äv. intr., om ngt som av egen kraft vältrar upp. Karlar som upwältrat nyssnämde Fierding utur kiällaren. HovförtärSthm 1760, s. 2007. Förmannen .. dök ned (i maskinrummet) i de uppvältrande ångmolnen. Janson Par. 34 (1900).
-VÄLVA, -ning. (numera bl. tillf.)
1) till 1: röra sig uppåt i välvd bana; förr äv. tr.: bringa (ngt) att röra sig uppåt i välvd bana. At Caesar Iul / den först’ ok störste war, som uphwälft Keisarhiul. Columbus (SVS) 2: 278 (c. 1670). Där, hvarest röken uphvälfver öfver den mörka skogen. Enbom Gessner 18 (1794). Vid den första upphvälfvande våg försvinner sorlet. Wallin 2Pred. 2: 253 (1823). En stor gran, som låg omkullblåst med .. rötterna upphvälfda med stenar och jord. LFRääf hos Ahnfelt Rääf 63 (1831). I visst samband med förkastningarna i Mellansverige torde .. svaga uppvälvningar och nedböjningar ha ägt rum. Ymer 1938, s. 130.
2) till 1 (f): stjälpa upp (ngt) så att det får välvd skepnad. Då puddingen skall användas, upphvälfves den på ett fat. Montell Frun 99 (1898).
3) till 1, 10: bygga upp l. forma (ngt) till (högt) valv l. så att det blir (högt) välvt. Fornv. 1910, s. 143 (1670). Bröstet upphvälfves. Ling Regl. 107 (1836).
(1 a) -VÄNDA, -ning. [fsv. upvända] vända (ngt) uppåt (i blottlagt l. rättvänt läge); äv. dels i mer l. mindre bildl. anv., dels (med anslutning till upp 2, ridk.) i fråga om att vända (tvärt) med häst (för förflyttning) upp mot ngn l. ngt, särsk. (om ä. förh.) fiende (särsk. ss. vbalsbst. -ning); i sht i p. pf., särsk. i uttr. upp- och nedvänd (se -ochnedvända slutet o. ned-vända b). (Vi) förmärcke intett anneth uthenn thätt bliffver alth upvänth, som ned skulle vare. G1R 28: 472 (1558). Derigenom kommer den jord, som länge legat under torf, at bli upwänd och således draga til sig utaf luft och regn sit saltpeter. Serenius EngÅkerm. 48 (1727). Efter den mötning som vanligen är första momentet i sabel-striden, ankommer denna fördel på snabbaste upvändningen, hvilken åter blir kort, i den mån den samlade hästen pivotterat på bakdelen. KrigVAT 1834, s. 139. Gifvarens sista kort upvändes och blir trumf. HbiblSällsk. 1: 58 (1838).
(10) -VÄNJA, -ning. (numera mindre br.) (fullständigt) vänja (ngn vid ngt), tillvänja; i sht i p. pf. (Tyskarna) Hafwa icke lätteligen lust til Tumult, vthan blifwa giärna widh thet Regemente, widh hwilket the opwähnde äro. Brask Pufendorf Hist. 320 (1680). SAOL (1973).
-VÄRDERA, -ing.
1) till 7 (a): åsätta l. tillmäta (ngt) högre värde (än tidigare l. brukligt o. d.). Den svenska kronan har uppvärderats igen. En uppvärdering av tjänsteåren i meritavseende. SvD(B) 30/12 1944, s. 12.
2) (†) till 10: värdera l. värdesätta (ngt). Inga lösöhron funnes att opverdera. BoupptSthm 1674, s. 1076 a. Sundberg Mikroorg. 202 (1896).
(7, 10) -VÄRMA, -ning; -are (se d. o.). värma upp (ngt); särsk. med avs. på mat (äv. med tanke på att handlingen utförs på nytt) l. utrymme inomhus o. d.; äv. (numera bl. tillf.) refl.: låta sig bli uppvärmd. (Enbärsolja) upwärmer bröstett och fördrifwer hosta som af köld kommin ähr. OMartini Läk. 45 (c. 1600). Opwärmd maath blijr man snart ledze wedh. Grubb 648 (1665). Hafwandes hon iblan halfstelnadt kommit upp i hans Logementer att upwärma sig. VRP 1709, s. 276. Sedan horn bliwit så torkadt i en upwärmad Bakugn, at det är liksom skört, stötes det sönder i en Järn-mortel. Polhem Test. 72 (c. 1745). I väl uppvärmda lokaler. Siwertz JoDr. 52 (1928). jfr sol-uppvärmd m. fl. särsk.
a) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. (numera bl. tillf.) i fråga om andligt förhållande, särsk. med avs. på hjärta; i sht förr äv. övergående i bet.: (åter)uppliva. (Vi skulle) bidia Gud .. at han .. giffuer oss sin helga Anda, som wårt förkolnada .. hierta vpwermde. LPetri 1Post. E 8 a (1555). Norrske Konungen började .. at upwärma gamla fodringar på Jämtland och Helsingeland. Lagerbring 1Hist. 1: 245 (1769). Den vänliga grefvinnan gick in på allt, hvad Irene sade, men kunde inte uppvärmas till en entusiasm, som motsvarade denna lilla högst lojala hustrus fordringar. Åkerhielm Hvidehus 242 (1899).
b) ss. vbalsbst. -ning; särsk. i uttr. global uppvärmning, om höjning av medeltemperaturen på jorden (sedan slutet av 1800-talet). Ekblad 125 (1764). Vid uppvärmning förlorar födan såväl i näring och vitaminhalt som lättsmälthet. StKokb. 638 (1940). Flera av världens öparadis i Stilla havet, Karibien och Indiska oceanen riskerar att dränkas av havet på grund av växthuseffekten och den globala uppvärmningen. DN 29/10 1997, s. A8. jfr sol-uppvärmning. särsk.
α) i fråga om att värma upp o. hålla varmt i utrymme inomhus o. d.; äv. konkretare l. mer l. mindre konkret, om uppvärmningssystem o. d. Vintertid måste till blockhusets uppvärmning uppföras midt uti detsamma, eller i något hörn, en spis med vanligt spjäll. Hazelius Bef. 117 (1836). (I husets vindsrum) var emellertid kallt, helt utan uppvärmning. Anderson Brev. 463 (2004). jfr central-, rums-, strålnings-uppvärmning m. fl.
β) i fråga om att gm lättare rörelser o. d. (mjuka o.) värma upp kroppen inför idrottslig ansträngning o. d.; särsk. konkretare, särsk. i uttr. under uppvärmningen. GHT 16/12 1959, s. 17. Jag förstod redan under uppvärmningen att vi skulle förlora, suckade tränaren Jan Mak. SvD 6/10 1986, s. 28.
Ssgr (till -värma b): uppvärmnings-anläggning. särsk. till -värma b α; jfr anläggning III 1 b β. Maskinisten har att svara för skötseln av anstaltens uppvärmnings-, belysnings-, .. och andra maskinella anläggningar. SFS 1916, s. 826.
-anordning. särsk. till -värma b α; jfr anordning 1 a δ. Af alt framgår, huru otillfredsställande ej blott luftväxlings-, utan äfven uppvärmningsanordningarna äro i våra skolbyggnader. LärovKomBet. 188485, III. 9: 492.
-apparat. särsk. dels till -värma b α, dels (numera bl. ngn gg) till -värma b i bildl. anv. (jfr apparat 1). De nyssnämda uppvärmningsapparater och handtlangare, som blefvo mot mig begagnade. Leijonhufvud Minnesant. 289 (1841). Kakelugnen är en förträfflig upp-värmningsapparat, men passar icke .. på sinnessjuk-anstalten. Svenson Sinnessj. 84 (1907).
-band. (ngt vard.) till -värma b i mer l. mindre utvidgad l. bildl. anv.: musikband som värmer upp publiken (inför musikevenemangs huvudattraktion), förband; jfr uppvärmare. Festivalen började på lördagsmorgonen med uppvärmningsband såsom det Sverigeaktuella Hot Tuna (m. fl.). SDS 23/8 1976, s. 10.
-bränsle. särsk. till -värma b α. JernkA 1880, s. 480.
-kostnad. särsk. till -värma b α. En bostads uppvärmningskostnad beror dels av priset på det tillförda värmet, dels av den mängd värme som förbrukas. Spolén DHem 104 (1923).
-kök. (stor)kök för uppvärmning av redan tillagad mat. ÅboUnderr. 1979, nr 92, s. 7.
-match. (ngt vard.) till -värma b i utvidgad anv.: (vänskaps)match avsedd ss. uppvärmning inför (viktig) tävlingsmatch. Att söndagens drabbning betyder något mera än blott och bart en ”uppvärmningsmatch” inför den hägrande titelmatchen. IdrBl. 1935, nr 77, s. 2.
-spiral. (numera bl. i skildring av ä. förh.) spiral (se spiral, sbst. 2) avsedd att elektriskt alstra o. avge värme. TT 1901, M. s. 131.
-system. särsk. till -värma b α; jfr system, sbst.1 2, 5 b. Svårigheten att i vårt luftstreck erhålla ett tillfredsställande uppvärmnings- och ventilationssystem. InbjHRealLärovSthm 1891, s. 15. Uppvärmningssystem med långtidslagring för uppvärmning av individuella småhus är inte ekonomiskt möjligt att bygga idag. ÄgaSmåh. 60 (1988).
-sätt. särsk. till -värma b α; jfr sätt, sbst.4 1. Wirgin Häls. 1: 170 (1931).
-tid. tid som åtgår för att värma upp ngt till avsedd l. ändamålsenlig temperatur. Trots att grädden omrördes under hela uppvärmningstiden, torde (osv.). LAHT 1933, s. 737.
-ugn. Götena från bessemerblåsningen inläggas så varma som möjligt i uppvärmningsugnarne. TT 1874, s. 249.
-yta. särsk. till -värma b α: uppvärmd l. uppvärmbar yta (i l. för uppvärmningsanläggning o. d.). Dessa spislar jemte kakelugnar .. hafva .. något större uppvärmningsyta, hvarföre de isynnerhet lämpa sig för tvenne stora rum. TT 1875, s. 125.
-ändamål. särsk. föregånget av prep. för. TT 1898, K. s. 28. Olja används .. för upp-värmningsändamål. SvSjöfT 1985, nr 50, s. 54.
-VÄRMARE. [till -värma] företeelse som värmer upp ngt; särsk. (o. numera i sht, ngt vard.) i mer l. mindre utvidgad l. bildl. anv.: person som gm sitt uppträdande (se -träda 2 a) värmer upp publiken (inför evenemangs huvudattraktion); jfr uppvärmnings-band. Vildarna, hvilka sutto och fröso under stormen och duggregnet, funno uti getterna och fåren lämpliga uppvärmare. Kongo 2: 124 (1888). Närmast skall paret vara uppvärmare till Eva Rydberg och Östen Warnerbrings krogshow på Kronprinsen i Malmö. GbgP 27/10 1982, s. 26.
-VÄRMBAR~02 l. ~20. [till -värma] som kan värmas upp. Tamm AvlÄndAdj. 17 (1899). Dessa hus äro enkla, uppvärmbara envåningsstenhus. SJ 2: 429 (1906).
(1 (a)) -VÄRTS l. -VÄRTES l. -VARTS, adv. [jfr mlt. upwart (lt. opwarts), mnl. opwaert (nl. opwaarts); jfr äv. t. aufwärts] (†) i riktning upp, uppåt. Wänt så först then siwka vpwertis. BOlavi 21 b (1578). At som directionen af vädrets forss på seglen gemenligen är horizontel .. och vatnets motstånd sned upvärts. VetAH 1747, s. 228.
(8, 10) -VÄRVA. (†) värva (rekryt l. trupp o. d.) (för att uppnå viss militär standard l. kvantitet o. d.); äv. utan obj. Dedt jag här i landzenden skohle förordne någre skickelige officerer, som kunne af nyie opverffve till en 500 hester. OxBr. 9: 182 (1632). VRP 1703, s. 633.
(7 (e)) -VÄSSA. göra (ngt) vasst l. vassare, vässa; äv. (o. numera i sht, i p. pf.) bildl.; jfr -skärpa, v.1, -vättja. Isogæus Segersk. 140 (c. 1700). Väl hvaren upphvässe sitt svärd. Johansson HomIl. 2: 382 (1846). Nu hungrar Tiger Woods efter att återta golftronen – med en uppvässad sving. Expressen 5/11 2004, s. 14.
(7 (e)) -VÄTTJA. [jfr nl. opwetten] (†) uppvässa (ngt). Sijn brinnande wrede skal han vphuettia til spiwt. LPetri SalWijsh. 5: 21 (1561). (Mjuka ställen på lien) upwettias med kalt watn. Gadd Landtsk. 2: 440 (1775).
-VÄVA, -ning.
1) (†) till 11 a, med avs. på garn o. d.: använda till vävning; gm vävning förbruka. G1R 11: 335 (1537). (Vittnet) tillkänna gaf det Acad. lijnwäfware Johan b:d hade af professorn emottagit lijngarn 25 .. (mark) att opwäfwa. ConsAcAboP 4: 489 (1679).
2) till 10: gm vävning tillverka l. förfärdiga (ngt); äv. med avs. på mönster o. d., i sht i p. pf.: överfört till väv. Att man har svårt att känna igen den ursprungliga skissen, när man ser mönstret uppvävt. SvSlöjdFÅb. 1930, s. 58. Form 1948, s. 136.
(1 e) -VÄXA, -ning (†, Schönberg Bref 1: VI (1800: uppväxnings-åren)). [fsv. upvaxa; jfr uppväxt] växa upp; särsk.
a) om person l. djur: bli större l. äldre (o. mognare); särsk. pregnant, med inbegrepp av l. tanke på (påverkan från) förutsättningar l. sammanhang l. miljö o. d. under ngns uppväxt; förr särsk. i sådana uttr. som vara uppväxta barn tillhopa, ha växt upp tillsammans; stundom äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: (full)vuxen. G1R 1: 264 (1524). Thett siette och ÿtersta är, när barnen nu wpuexa och till macktt kommin ärho, att the thå ihoghkomma the welgerninger, som the aff theras forelrar haffua wnfååth. LPetri Œc. 60 (1559). Efter som wÿ äre upwäxte barn tilhopa. BoupptSthm 1678, s. 1115 b, Bil. En uppvuxen dotter vid namn Ellen. PT 1902, nr 56 A, s. 3. (Hon) liknade .. en .. vetenskapens klosterjungfru, uppvuxen bland gamla böcker. Siwertz JoDr. 60 (1928).
b) om växt l. växtdel o. d.: tillta i storlek, växa upp (ur jorden l. till ansenlig höjd o. d.); äv.: skjuta skott; särsk. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr -gro, -spira. Ath icke någhor faller vthaff gudz nådhe, ath icke vpwexer någhon bitter root, och gör någhot hinder. Hebr. 12: 15 (NT 1526). Vtaff återigen vpwäxande gräs warder Hösthöö. Schroderus Comenius 419 (1639). jfr ny-uppvuxen.
c) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av a, b, om ngt sakligt: öka l. tillta l. (till)växa; äv.: uppstå l. uppkomma (o. utvecklas), särsk. med bestämning inledd av prep. ur, betecknande det varifrån ngt uppstår osv.; förr särsk. dels om storm l. oväder o. d., dels om konflikt l. träta l. oenighet o. d. Ther vpwäxte en storm, och våghen sloogh in j skipet så ath thet förfyltes. Mark. 4: 37 (NT 1526). Ifrån then tijdhen vpwäxte imellan the Fransöske Ständer een stoor Missämja och Oenigheet. Schroderus Os. III. 2: 108 (1635). På thet hennes alteration och bedröfwelse ännu intet skulle högre vpwäxa. Humbla Landcr. 435 (1740). (Den) ur muren uppväxande minareten. Munthe IslamK 88 (1929). jfr ny-uppvuxen.
-VÄXLA, -ing.
1) [sannol. efter t. aufwechseln] (†) till 10: (in)växla (mynt o. d.). BtFinlH 4: 465 (1563). Til Jöran Jonsson at upvexla det mäste gull han öffverkomma kan. G1R 28: 627 (c. 1650). NumismatMedd. 22: 23 (1918).
2) till 7, i fråga om bilkörning o. d.: lägga i en högre växel, växla upp; särsk. (o. i sht) ss. vbalsbst. -ing; äv. bildl. Nerén (1930). En kader av fredsförband och yrkesofficerare som kan användas som bas vid en uppväxling av värnkraften. DN 11/12 1991, s. A4.

 

Spalt U 761 band 36, 2011

Webbansvarig