Publicerad 2010   Lämna synpunkter
UNDERDÅN, adj.; superl. -st; adv. =.
Ordformer
(äv. v-, -åhn)
Etymologi
[fsv. undirdan; av mlt. underdān, eg. p. pf. av underdōn, underkasta, ssg av under (se UNDER, prep. o. adv.) o. dōn, göra (se DANN). — Jfr UNDERDÅN, sbst., UNDERDÅNIG, UNDERDÅNLIG]
(†) underdånig. Någon ort, som Konungen .. i någon motto är subject och underdån. RA II. 2: 270 (1617). Iagh förblifver altidh min kiäre Syster[s] underdånsta tienare och bror Carolus. Carl XII Bref 51 (1701). Qwittence både för Penningar och Persedlar har jag ricktigt ärhållit, hwilket jag underdån aflägger ödmiuk tacksägelse. ÅgerupArk. Brev 7/12 1797.
Ssgr, se underdån, sbst. ssgr.

 

Spalt U 151 band 36, 2010

Webbansvarig