| Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TOSKANSK tos1ka4nsk, adj.; adv. -T.
som tillhör l. har avseende på l. härstammar från l. på annat sätt har samband med Toscana l. dess invånare; särsk. (byggn.) i uttr. toskansk ordning (jfr ORDNING 4), om enkelt utformad kolonnordning (härrörande från det etruskiska templets arkitektur). Toskansk bondsoppa. Ett toskanskt landskap med mjuka kullar. (Spanien besitter) åthskillige Fästningar widh then Toscaniske Stranden. Brask Pufendorf Hist. 82 (1680). Den Toskanska ordningen som den simplaste brukas wid stadiga och masiva bygnader. König Mec. 67 (1752). Jag handlar med toscansk frukt. Almqvist DrJ 114 (1834). (Han hade) nyss lyckats att .. af toskanska regeringen utverka all den upprättelse man af densamma kunnat begära. SvT 1852, nr 155, s. 2.
1) toskansk kvinna. Luisa hade en tid hoppats att kunna ge .. (dottern) en särskild barnjungfru – helst en toskanska. Lundberg-Nyblom Serao Luftsl. 181 (1892).
2) toskanskt språk. Sin franska och toskanska kände han, / Det sista minst; ty sällan de studera / Den vackra, klingande etruskiskan. CVAStrandberg 3: 349 (1854).
Spalt T 2160 band 35, 2006