Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLREDE, n., äv. TILLREDA, r. l. f.
Ordformer
(-a 1713. -e 1664–1848)
Etymologi
[fsv. tilredhe, lösöre; till TILLREDA, v.; med avseende på senare leden jfr REDA, sbst.1 resp. REDE, sbst.1]
(†) konkret: tillredning, anrättning; särsk. om mat o. d. Giästgifwarens tilrede och Kost. Schmedeman Just. 372 (1664). Bjuder jag honom .. så lärer han allena äta upp allt mitt tillrede, så att jag för de andra gästerne måste stå med skam och blygd. Bäckström Folkb. 2: 293 (1848).

 

Spalt T 1325 band 34, 2004

Webbansvarig