Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLFÄLLELIG, adj. -are. adv. -EN.
Ordformer
(-fell- 1619–1681. -fäll- 1619–1786)
Etymologi
[jfr fsv. tilfællelikhet; jfr fvn. tilfelliligr; till TILLFÄLLE l. möjl. sidoform till TILLFÄLLIG, adj.2]
(†)
1) motsv. TILLFÄLLE 2: tillfällig (se TILLFÄLLIG, adj.2 1). Bullernæsius Lögn. 388 (1619). Genom tilfällelige händelser. AdP 1786, s. 184.
2) motsv. TILLFÄLLE 4: tillfällig (se TILLFÄLLIG, adj.2 2). Bullernæsius Lögn. 241 (1619).

 

Spalt T 1236 band 34, 2004

Webbansvarig