| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
TALAR tala4r, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. Anm. Ordet förekommer i bet. 2 äv. i den latinska formen talaria, pl. (ibland försvenskat till talarier). Andersson (1845), BraBöckLex. 22: 309 (1980).
1) (numera i sht om utländska l. ä. sv. förh.) fotsid, vid rock l. mantel, vanl. med ärmar; äv. (o. numera företrädesvis) om sådan rock l. mantel buren ss. tecken på ämbete l. utbildning l. värdighet o. d.; jfr ROB, sbst.1 2. 2RARP 4: 7 (1726). (Tartarerna) hafwa långa Talarer eller råckar, som räcka til hälen. Ganander UndersTatt. 14 (1780). Rikets Råd .. (bar vid K. XI:s kröning 1675) första gången talarer, d. v. s. purpurmantlar med hermelinsbräm. Crusenstolpe Tess. 1: 63 (1847). (Jesuitordens munkar) böra vara iförda fotsida, knäppta svarta talarer, öfverrockar med vida ärmar samt låga, fyrhörniga mössor. NordRevy 1895, s. 117. Domaren i svart talar och med långsträckt ansikte och självtillräcklig min läste upp anklagelsen. Hiort Af Ornäs Molnár SolLiv. 228 (1946). De svarta kaftanerna, talarerna, infördes (vid Lunds universitets doktorspromotioner) av förre rektorn Philip Sandblom, antagligen för att inte heller han trivs i frack. DN 20 ⁄ 2 1970, s. 8. — jfr RÅDS-TALAR. — särsk. (†) övergående i bet.: ämbete l. värdighet o. d., i uttr. erhålla l. undfå talaren. De förnämsta af rådande partiet .. undfingo talaren. ALHamilton (1795) i MoB 4: 41. Att (greve C.) Piper förr eller sednare skulle erhålla talàren och ega stort inflytande (över K. XII:s regering) var lätt att ana. Crusenstolpe Tess. 2: 218 (1847).
2) (numera föga br.) om bevingad sandal l. sko; äv. om vinge på sådan sandal osv.; äv. allmännare, om sandal l. sko; i sht i pl. Som en dansande, klädd i nya talarer. Tranér Anakr. 156 (1833). Om du ilade hän med talar på din häl som en Hermes, / gagnlös blefve dig dock svindlande färden för visst. Janzon Prop. 2: 107 (1908). Talar .. (dvs.) ett slags antik fotbeklädnad. IllSvOrdb. (1955).
Spalt T 290 band 33, 2002