Publicerad 2002   Lämna synpunkter
TAFFLA taf3la2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sannol. till TAFFLIG (i bet. 2)]
(vard.) gå till väga l. bära sig åt på klumpigt l. oskickligt sätt o. därigm i onödan skapa svårigheter l. oreda l. problem, vara tafflig; företrädesvis i särsk. förb. SvOrdb. (1986).
Särsk. förb.(vard.): TAFFLA TILL10 4. gm att ”taffla” försvåra l. ställa till problem med (ngt), krångla l. trassla l. klanta till. BonnierSvOrdb. (1980). Vi tafflade till det så att de fick utdelning på sin forechecking. GbgP 6 ⁄ 4 1992, s. 23.

 

Spalt T 65 band 33, 2002

Webbansvarig